Men jag vill inte stanna vid att enbart tänka på och känslomässigt reagera på våldet utan jag vill göra något. För att minnas Josefin och för att hjälpa andra drabbade måste vi agera för att vi ska leva i ett samhälle fritt från våld och för att ingen mer ska drabbas av misshandel i olika former.
Att våld kan ske har flera orsaker och det är ett samhällsproblem där vi alla behöver dra vårt strå till stacken för att våldet ska upphöra. Jag menar att orsaken till att män använder våld är både för att de kan, och på något hemskt sätt, får göra det.
Att en man kan utöva våld år efter år utan att någon reagerar sker för att vi någonstans på ett mycket skruvat och hemskt sätt tillåter det ske. Det är som om vi skulle tycka att manlighet och våld ska gå hand i hand. Samhällets syn på manligt och kvinnligt, det vill säga synen på könsroller och därmed vilka attityder vi har mot varandra måste förändras.
Samhällets, grannars, vänners, familjers attityder och reaktioner på det våld som sker är avgörande för om en man kan använda våld och fortsätta använda våld. Om vänner reagerar och polisen agerar kan samhällets attityder mot våldet ändras och den normalisering vi i dag ser kan försvinna. Därför är det viktigt att reagera.
Det är också viktigt att förstå att en person som utsätts för våld kan vara så rädd och utsatt att hon inte ens vågar eller kan söka hjälp. Då är det avgörande att omgivningen uppmärksammar andra signaler. Om en kvinna drar sig undan kontakt eller om hennes personlighet förändras är det viktigt att nära och kära finns kvar ändå. Håll kontakten så gott det går så att den utsatta kvinnan har någon att vända sig till när hon väl vågar och kan söka hjälp.
Om en kvinna berättar för dig om våld hon blir utsatt för ska du lyssna och stötta henne. Inga fler ska behöva förlora sig själv medan slagen och hånet haglar över kropp och själ. Slå inte ifrån dig det fruktansvärda som någon berättar om som ”osannolikt” eller att hon skulle ljuga. Sanningen är att många som utsätts för olika sorters våld har svårt för att prata om det i rädsla för både att våldet ska bli ännu värre och rädslan för att inte bli trodd. Därför är det extra viktigt att när hon väl vågar ta steget att berätta, att du vågar stå kvar och lyssna. Vi är skyldiga Josefin Nilsson och alla andra drabbade att vi ska reagera, agera och stå upp mot våldet.
Därför föreslår jag att: Vi genomför utbildningsinsatser i skolor och nationella kampanjer mot mäns våld. Vi ser till att kvinnojourer får ett stabilt långsiktigt ekonomiskt stöd. Vi samarbetar med andra länder i till exempel EU och andra samverksamorgan för att få till insatser och attitydförändringar över hela världen.