Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

 Bild: Fredrik Sandberg/TT
Bild: Fredrik Sandberg/TT

Vi har alla ett ansvar för att stoppa våldet mot kvinnor

”Jag låg i sängen och frågade om jag fick gå på toaletten. Det fick jag inte. Han sa att jag skulle lägga mig på mage i sängen.

Det här är en insändare. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Vill du svara på insändaren eller skriva en egen? Gör så här.

Jag sa att jag inte kunde det för att magen va för stor. Jag var ju höggravid. Han blev vansinnig. Kastade sig över mig och tvingade mig runt så jag hamnade på mage. Han satte sig över mig och sträckte sig över till sitt nattduksbord, öppnade lådan och tog fram två slipsar som han hade där. Han sa att jag skulle få lära mig den hårda vägen hur det blir när jag trotsar honom. Han band fast mig i sängen så jag inte kom loss. Jag bönade och bad. Sa att jag skulle göra vad som helst för honom bara han släppte loss mig. Han lyssnade inte. Istället våldtog han mig. Jag kunde inte andas. Jag fick sån panik och trodde att både jag och mitt ofödda barn skulle dö.”

Så berättar en av de omkring 75 000 kvinnor i Sverige som varje år utsätts för våld av sin partner. Utåt fanns en bild av en lycklig och svensk kärnfamilj, med villa, barn och goda inkomster. Men innanför väggarna härskade helvetet på jorden. Det konstateras om och om igen att den farligaste platsen för en kvinna är i hemmet. Det är där risken är som störst att utsättas för fysiskt och psykiskt våld och våldtäkt. Det drabbar kvinnor av alla religiösa- och etniska tillhörigheter, social status eller geografiska platser.

Det här är knappast nyheter för någon. Alla vet, de flesta av oss känner någon som är offer, många har en förövare i sin närhet. Ändå händer så lite.

Denna vecka deltar Trollhättans stad i det nationella initiativet En vecka fri från våld. På torsdag är det dessutom FN:s internationella dag för avskaffandet av våld mot kvinnor och hela veckan är av UN Women utsedd till ”orange week” mot mäns våld mot kvinnor. Och det är bra och viktigt att uppmärksamma våldet, att sprida information och dela kunskap denna vecka och dag, men det är viktigt att göra det också de övriga 51 veckorna och 364 dagarna på året!

Inom Trollhättans stad görs ett gediget arbete året om för att bryta våldet och skydda de kvinnor som behöver särskilt stöd. Det finns också ett välutvecklat samarbete mellan staden, polisen och en rad organisationer för att både stävja brott och arbeta förebyggande. I budget för nästa år gör vi i S-V-MP-majoriteten ytterligare satsningar för att fler ska kunna få hjälp. Det är viktigt och tyvärr alldeles nödvändigt. Men det räcker inte med allt det arbete som stadens tjänstepersoner, myndigheter, polis och kvinnojourer lägger ner. För att få en verklig förändring krävs att du och jag också agerar.

Vi har alla ett ansvar för att stoppa våldet mot kvinnor: som förälder genom att lägga en sund grund hos våra barn, som lärare genom att upptäcka och motverka strukturer i den miljö där unga tillbringar stora delar av sin dag, som släkting, kompis, arbetskamrat, granne och medmänniska genom att se, reagera och agera när någon utsätts eller utsätter någon. Under just denna vecka kan du bära något orange för att visa utsatta kvinnor du möter att du ser, hör och är redo att stötta. Och för att visa förövarna detsamma.

De flesta kvinnor drabbas inte. De flesta män säger nej till våldet. Det är hög tid att vi också visar det, i ord och i handling. Det är först när vi alla tar vårt ansvar som våldet på allvar kan motverkas.

Monica Hanson (S)

medmänniska och politiker