Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

”I slutändan är det den enskilda individens ansvar att ta emot den hjälp och det stöd Kriminalvården alltid erbjuder under den tid man är frihetsberövad”, menar Pauline Hagberg, kriminalvårdschef. Bild: Andreas Olsson
”I slutändan är det den enskilda individens ansvar att ta emot den hjälp och det stöd Kriminalvården alltid erbjuder under den tid man är frihetsberövad”, menar Pauline Hagberg, kriminalvårdschef. Bild: Andreas Olsson

Vi låser in dömda – men stänger aldrig dörren att hjälpa

I en insändare i TTELA den 9 januari för en skribent fram åsikten att ”daltandet” med fångar har gått för långt, och att konsekvenserna av misskötsamhet i fängelset är för milda. Vi inom Kriminalvården vill gärna bemöta kritiken.

Det här är en insändare. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Vill du svara på insändaren eller skriva en egen? Gör så här.

Replik på ”Gått alldeles för långt med daltandet av fångar”.

Till att börja med behöver vi titta på vilket uppdrag Kriminalvården har, vilket beskrivs tydligt i både lag och förordning: Kriminalvården ansvarar för att verkställa de straff domstolarna dömer – och det ska göras med respekt för människovärdet. Dessutom har Kriminalvården det uttalade uppdraget att förebygga återfall i brott. Det här är alltså inget som Kriminalvården kan välja att göra eller inte göra – det är vårt uppdrag att göra det. Det är också ett viktigt uppdrag som vi tar på stort allvar.

Det återfallsförebyggande arbetet utför vi utgående ifrån vetenskap och beprövad erfarenhet. Den visar att risken för återfall ökar om den dömde utsätts för förödmjukande straff eller behandling under den tid hen avtjänar straffet. Dömda kommer inte bättre ut från fängelset om vi isolerat dem, givit dem sämre mat eller placerat dem i dåliga celler.

För någonstans är det just där diskussionen måste börja; Hur kommer den dömde bättre ut efter att ha avtjänat straffet? I princip alla som döms till fängelse kommer någon dag ut igen, och ska leva och verka i samhället som alla vi andra. Det kan vara efter att ha varit inlåst en månad, fem år, 15 år – eller ännu längre tid. Kanske blir personen din granne. Hur vill du då att Kriminalvården ska ha behandlat honom eller henne under fängelsetiden? Hur goda eller dåliga förutsättningar att kunna jobba med sig själv vill du att Kriminalvården ska ha gett den dömde?

För oss är det självklara svaret att personen ska ha fått de bästa möjliga förutsättningarna att inte återfalla i brott. Och de uppföljningar vi gjort under många år visar att det arbete som Kriminalvården bedriver fungerar – 7 av 10 återfaller inte i brott. Andelen återfall har dessutom minskat de senaste 20 åren.

Insändarskribenten är också kritisk till att misskötsamheten inte får konsekvenser. Det är fel. Misskötsamhet kan få en rad av konsekvenser för den dömde. Han eller hon kan nekas permission, flyttas till en annan anstalt och, inte minst, behöva avtjäna längre tid av straffet i fängelse eftersom den villkorliga frigivningen kan skjutas fram. Det är kännbara och samtidigt avvägda konsekvenser.

Misskötsamhet kan också vara olika allvarlig. Det är mindre allvarligt att vägra delta i sysselsättning, än att till exempel hota en medintagen. Här vill vi vara tydliga med att all misskötsamhet som kan betraktas som ett lagbrott polisanmäls. En dömd kan under tiden hen avtjänar ett fängelsestraff dömas till ytterligare tid i fängelse.

Med allt detta sagt vill vi också vara ärliga med att vårt uppdrag ibland är svårt att genomföra. Det finns dömda som missköter sig och struntar i konsekvenserna och dömda som inte alls är intresserade av att medverka i det återfallsförebyggande arbetet. Dömda som kort sagt beter sig illa mot medintagna och personal. I slutändan är det den enskilda individens ansvar att ta emot den hjälp och det stöd Kriminalvården alltid erbjuder under den tid man är frihetsberövad. Vi låser de facto in dömda, men vi stänger aldrig dörren till att hjälpa. Det är dock aldrig för sent att erbjuda möjligheten till ett liv fritt från kriminalitet och medverka till att komma bättre ut.

Pauline Hagberg

Kriminalvårdschef för anstalterna Brinkeberg och Östragård samt häktet Uddevalla