Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Det har blivit ett mönster att först neka och sedan överklaga i högre instans, besynnerligt och skrämmande menar signaturen.
Det har blivit ett mönster att först neka och sedan överklaga i högre instans, besynnerligt och skrämmande menar signaturen. Bild: Petra Frid/TT

Vid gripandet: ”Jag är oskyldig och nekar till brott”

Det har blivit ett mönster att först neka och sedan överklaga i högre instans, besynnerligt och skrämmande menar signaturen.

Det här är en insändare. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Vill du svara på insändaren eller skriva en egen? Gör så här.

Nästan alla som grips för olika förseelser, det kan vara stöld, misshandel, mord med mera, nekar vid gripandet. ”Jag är oskyldig och nekar till brott”. Om det trots detta blir rättegång och ett straff utdelas, säger de flesta ”jag kommer att överklaga domen”.

Tänk vilka resurser detta beteende kostar rättsapparaten, samhället och våra skattepengar, som skulle kunna användas till sjukvård, skola, äldrevård. Jag tror inte detta var lika vanligt förr, som det verkar vara nuförtiden. Det har blivit ett mönster att först neka och sedan överklaga i högre instans. Besynnerligt och skrämmande, tycker jag.

Ur led är tiden