Insändaren träffar precis rätt! Ungdomarna lever sina liv, upplärda av sina föräldrar, att mer och nya prylar alltid är det bästa och att de gamla ska kastas efter några år.
Detta då prylarna avsiktligt inte är konstruerade för hållbarhet och enkel reparation – om de ens går att reparera.
Inte särskilt många bryr sig om att personer, även barn, måste arbeta i gruvor och fabriker i Afrika och Asien för att ungdomarna och deras föräldrar ständigt ska ha nya mobiler, olika batteridrivna produkter och kläder. Det viktigaste verkar vara är att prylarna har ”rätt” märke och logotyp!
Vad som förvånar är att ungdomarna och deras föräldrar väntar på att någon annan ska göra något för att rädda miljön.
Kanske tycker de att det räcker att demonstrera samtidigt som de fortsätter att köpa nya prylar och kläder?