Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Bild: Andreas Olsson

Öppet brev till dig med hunden som gick till anfall i Trollhättan

Jag går i godan ro med min käre vovve Tarzan och strosar på Kungsgatan. Det är sen fredagseftermiddag den 30 augusti. Jag ser att du sitter på en stol cirka tio meter framför mig.

På marken bredvid dig sitter en stor och kraftig hund, som ser ut som det man brukar kalla kamphund. I samma ögonblick bestämmer jag mig för att gå över till andra sidan gatan. Detta för att slippa passera förbi er med min skyddsling. Min hund har ännu inte sett er och är helt lugn och själv gör jag ingen hastig manöver.

Hinner bara byta riktning, när din hund plötsligt kommer farande och attackerar Tarzan bakifrån, som om han vore ett villebråd! Jag skriker högt i förtvivlan och folk börjar rusa till. Din hund släpper inte greppet om Tarzans huvud, och jag hör att någon ropar ’dra den i svansen’! När inte det hjälper hör jag som i dimma ’dra i bakbenet’ och så vidare. Det känns som en evighet innan Tarzan till slut kommer loss. Jag är då minst sagt omtumlad och förtvivlad över Tarzans situation.

Du förklarar att du hade satt fast din hund vid benet (?) och att han smet. Du var väl så upptagen med din mobiltelefon, att du glömde bort vad en hund som denna är kapabel till. Du sa att jag skulle få ditt personnummer. Jag visste vid det laget att du var en person som egentligen inte borde ha en hund som denna. Men nu trodde jag att du kanske – trots allt – var en ärlig person som kunde ta sitt ansvar. Döm om min förvåning, när det visar sig att du är en karl helt utan stake, som inte förtjänar någon respekt!

I det tumult som uppstår försvinner du bara, efter att du lämnat dina falska personuppgifter till den ordningsvakt som hade anslutit sig. Utan att ens undra hur det gick med min hund, eller bry dig om hur jag skulle komma till en veterinär.

För mig och min hund var detta en verklig skräckupplevelse, men som tur var fanns det människor av en helt annan kaliber än din i närheten, som stöttade oss. Stort tack till dem!

Tarzan hade mer skador än vad som syntes initialt. Personalen på AniCura Djursjukhus i Uddevalla opererade honom akut på övertid samma kväll, vilket jag är mycket tacksam för. Annars hade jag fått ta mig till Göteborg.

Jag vågar inte tänka på hur det kunde gått om det varit ett litet barn som kommit springande. Ansvarslösa hundägare som du ihop med hundar som blir till monster när dem helt oprovocerat går till attack, borde inte få vistas på gator och torg! Men vem kan förhindra det?

Kanske finns det någon bland alla de människor, som samlades runt oss som vet vem du är. Då kanske vi åtminstone kan förhindra att du och din hund ställer till mer skada. Du hade en ung kille i ditt sällskap såvitt jag förstår. Han måste ju veta, men det är väl alltför optimistiskt att tro att han skulle avslöja dig.

Tarzans matte