Då avslogs förslaget av den röda majoriteten och de fick stöd av moderater, centerpartister och kristdemokrater, trots att de alltså tidigare slutit upp bakom motionen. Motiveringen var att majoriteten ville utreda en annan modell för friare ledsagning.
Att få en friare ledsagning är väldigt viktigt och innebär att vi flyttar makten att avgöra vad som är goda levnadsvillkor till var och en som har behov av ledsagning. Att kunna leva som andra och att bryta den isolering, som ofta följer av en omfattande funktionsnedsättning har en stor betydelse för livskvaliteten. Det har med grundläggande mänskliga rättigheter att göra. Det handlar om att alla ska ha rätt till ett värdigt liv. Som det nu fungerar måste de berörda ”stå med mössan i hand” och ansöka om alla extra timmar de behöver.
Det finns sällan utrymme för spontana aktiviteter. Det begränsar den enskilde väldigt mycket i vardagen. Vi liberaler vill skapa ett flexiblare system där den personliga friheten ökar och därmed livskvaliteten för den enskilda människan.
Förvaltningen fick i uppdrag att ta fram en ny modell för fri ledsagning och avsikten är att fler personer ska omfattas. Att få ett ännu bättre och bredare system för ledsagning är något som vi liberaler anser positivt, och är en absolut hjärtefråga för oss. Vi välkomnar alltså det utlovade nya och bättre förslag, även om vi anser att de som tidigare haft fri ledsagning under försöksperioden borde fått behålla den, och senare kompletterats med en ny utvidgad modell.
Men det vi och många i behov av ledsagarservice känner oro inför är att utredningsförslaget hamnar i långbänk, eller försvinner i budgetdebatten. Vi värnar i första hand dem som har behov av ledsagning och deras mänskliga rätt att få leva ett liv lika fritt som vi andra.