Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

En intellektuellt hederlig argumentation för höjt partistöd borde alltså skett med annan motivering än vad styrande majoriteten, S/V/MP, i Trollhättan hittills framfört, anser debattören.

Att höja kommunala partistödet har skapat diskussion

Att S/V/MP beslutade att höja det kommunala partistödet när kommunen står inför kraftiga besparingsåtgärder har väckt en intressant diskussion.

Partier kan ses som en form av förening, men med en makt över sin verksamhetsfinansiering andra föreningar saknar. Ett parti som önskar högre bidrag behöver bara söka tillräckligt med stöd från andra partier. En förening kan inte att samla stadens andra föreningar och tillsammans avgöra storleken på sitt bidrag. Förenings- och partistöd må alltså beslutas i samma lokaler och av samma personer, men i övrigt finns få andra likheter. Denna makt separerar partier från det övriga föreningslivet och den kommunala verksamheten. Huvudsakligen har två argument hörts som motivering till höjt partistöd. Det första argumentet är att oförändrat eller sänkt partistöd gör partiets verksamhet ekonomiskt tungrodd, ett korrekt påstående, men inget andra föreningar inte känner igen sig i.

Det förklarar inte heller varför just partiet förtjänar höjt stöd samtidigt som andra föreningar och kommunal verksamhet skall nöja sig med mindre. Det visar snarare att man vare sig är kapabel eller villig att anpassa sin egen verksamhet till den ekonomiska verkligheten. Argument två är att partiets själva existens är viktig för den demokratiska processen. Ett intressant argument som väcker frågan om självbilden inom partiet? För vem idag saknar Hattpartiet, Lantmannapartiet eller för den delen Ny Demokrati? Partier som alla har upphört att existera, men vem menar idag att demokratiska processen därigenom led en allvarlig och obotlig skada? Att de namnen inte existerar idag är snarare bevis för att processen fungerar alldeles utmärkt.

Båda argumenten bortser från det faktum att ett representerat parti alltid har en teoretisk makt att tilldela sig själva vad de anser sig behöva. De flesta av oss skulle nog hålla med om att den makten kommer med en förpliktelse att solidariskt dela på de ekonomiska bördorna. Man kan även fråga sig om inte makten till och med förpliktigar att göra större uppoffringar än vad man begär av de som är beroende av ens beslut? För säger vi inte annars att vissa föreningar är mer jämlika än andra föreningar.

En intellektuellt hederlig argumentation för höjt partistöd borde alltså skett med annan motivering än vad styrande majoriteten, S/V/MP, i Trollhättan hittills framfört.

Mattias Furskog - (M)