Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Bild: Andreas Olsson

Att politiker ­lyssnar på anställda, är det att hoppas på för mycket?

Min mamma bor på ­Kastanjebacken och jag var för några veckor sedan på en anhörigträff där. Det bor 20 personer på Kastanjebacken och vi var bara ett tiotal anhöriga så jag tycker uppslutningen kunde ha varit bättre. En av de anställda deltog och berättade om hur det är att arbeta med demenssjuka personer och vi anhöriga gavs också tillfälle att ställa frågor. Mycket intressant och givande.

Jag besöker ofta mamma och på sista tiden har jag blivit mer engagerad i hur arbetsvillkoren för ­personalen ser ut. För en tid sedan infördes ett nytt system och jag har förstått att personalen tycker att det har blivit betydligt sämre. Om försämrade ­arbetsvillkor leder till mer stress ökar kanske också sjukfrånvaron och risken är ju överhängande att även de boende drabbas negativt.

En konkret sak som har nämnts borde vara mycket enkel att åtgärda men det är väl att hoppas för mycket att politikerna faktiskt skulle lyssna på de ­anställda. Jag skulle ha respekt för de politiker som skulle medge att det nya systemet inte ­fungerar så bra och som skulle ­diskutera med ­personalen hur situationen kan ­förbättras.

Man kan ju också drömma om ett annat samhälle där lönenivån skulle avspegla den humanitära vikten av det arbete man gör och då skulle de som tar hand om våra äldre, inte minst alla undersköterskor, ha betydligt högre lön eftersom det är ett av de allra viktigaste jobben i samhället men den drömmen kommer ju ­aldrig att slå in.

Jag vill inte att mina skatte­pengar ­förslösas på onödig ­administration men jag betalar gärna skatt om pengarna går till att förbättra ­situationen för den personal som dagligen arbetar nära de äldre.

Yvonne Härestedt