Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Insändarskribenten tycker att sjuka får alldeles för dålig hjälp och ro under sin sjukdom.

Besviken på försäkringskassan

När jag har läst i tidningar så finns det artiklar man inte trodde fanns eller som man inte trodde skulle kunna finnas.

Om att cancersjuka eller personer som mist sina barn snabbt ska tvingas ut i arbetslivet. Och de fick avslag från försäkringskassan.

Jag känner en iskall känsla inombords. Ska man inte kunna få ha ett lugnt liv om man är sjuk? Ska man inte bara kunna ta dagen som den kommer?

När jag hört om folk som blivit utförsäkrade, fast de går under utredning, då känner jag en nål i hjärtat. Då besvären består kan man inte söka andra jobb, utan man måste få hjälp för att kunna återgå till ett bra liv.

Hur har samhället blivit? Man ska väl värna om människan? Och man kan inte utföra ett bra arbete om man inte har hälsan i behåll.

Hur tungt väger läkarens ord? De har väl kompetensen och medicinsk erfarenhet? Depressioner, panikångest och utmattningssymtom tas inte heller alltid på allvar.

Även om man älskar sitt arbete så ger kroppen en varningssignaler. De ska man lyssna på, annars kan det gå riktigt illa.

Jag tycker att ni får börja tänka om på försäkringskassan med era system. Människor i samhället blir sjukare tidigare med svårare sjukdomar.

Man kämpar in i det sista och har gjort rätt för sig i år och dagar. Men när man behöver hjälp så får man inte det från er.

Fast det finns läkarintyg och en orsak till varför man är sjukskriven. Alla andra förstår en, men inte ni som ska finnas när man inte orkar och när ens kropp säger stopp.