Svar till Per-Olof Henningsson, 3 juni.
Låt mig, som gick i den tidens gymnasieskola och tog studentexamen och som sedan jobbat i den nya skolans studieförberedande program, kommentera och jämföra då och nu.
På den tiden hade vi ”studentskrivningar”, i mitt fall (reallinjens sociala gren) i franska och engelska (översättning av texter), svensk uppsats samt matematik, alla på våren i årskurs tre.
Jämför med dagens elever! Nationella prov efter varje kurs i svenska, engelska och matematik, det vill säga upp till nio nationella prov under gymnasietiden! Dessutom är proven mycket mera omfattande än de studentskrivningar vi hade i 3:an.
Till skillnad från dagens elever förhördes vi av censorer, utsända från universiteten, samma dag som vi tog studenten. Tanken var väl (och är?) att verkligen skilja agnarna från kliet. Själv hördes jag i historia och biologi. Biologilektionerna hade jag nogsamt skolkat mig igenom i hela trean. Av censoren uppmanades jag att redogöra för cellens uppbyggnad – det enda jag kunde i biologi. Jag fick betyget Med beröm godkänd (=AB)! För den sortens kunskapsmätning ger jag faktiskt inte mycket och vill påstå att den är mycket bättre och mera rättvis idag.
Jag har undervisat i samhällsvetenskapliga ämnen. Enligt mig är kunskaperna och kraven väsentligt högre idag jämfört med på min studietid. Även i ett ämne som historia, som tyvärr har för lite timmar i dag, tycker jag att kunskapskraven är högre och vi analyserar och diskuterar bruket av historia på en klart högre nivå än vi gjorde under min studietid.
För att få högskolebehörighet måste 90 procent av utbildningen vara godkänd. Däri skiljer sig inte dagens gymnasieskola från den jag gick i. Och mössan kan vem som helst bära, till och med manskörer!
Dagens lärare får utstå spott och spe. Om man räknar alla lärarkategorier så utgör lärarna i dag fem procent av arbetskraften. Man skulle kunna tro att detta skulle sänka kvaliteten på yrkesgruppen. Men det är tvärtom, tycker jag. Dagens lärare, mig själv kanske undantagandes, är faktiskt kunnigare (!) och har en avsevärt större pedagogisk och didaktisk skicklighet jämfört med de gymnasielärare jag hade.
Om yrkesutbildningen är jag, till skillnad från Henningsson, inte kompetent att uttala mig. Sverige har dock under en lång period haft goda tillväxtsiffror, god arbetsproduktivitet och fördjupat kunskapsinnehåll i produkterna och tjänsterna vi tillverkar. Så helt under isen tror jag inte yrkesutbildningarna på gymnasiet är!