2019 borde detta vara en självklarhet, men tyvärr sker det gång på gång. Detta trots alla fina ord i programförklaringar, lokala partiprogram, och strategier. För att inte tala om hur det låter från talarstolen.
När frågan om kommunal sponsring till fotbollen var uppe för några år sedan valde de styrande partiernas företrädare att gå ut ur rummet för att diskutera frågan enskilt en extra gång innan beslutet skulle tas. Och resultatet vet vi ju, killarna fick betydligt mer pengar än tjejerna, trots extra betänketid för ledamöterna. Den efterföljande debatten blev hård, men nu minsann så hade man anställt en kompetent jämställdhetsstrateg för att visa att man verkligen tog frågan på allvar. När jämställdhetsstrategen senare tog upp det ovan nämnda exemplet på en föreläsning på högskolan som ett solklart exempel på hur fel det kan bli när styrande politiker tänker fel, reagerade partitrogna medarbetare kraftigt och strategen var inte längre önskvärd, trots sin kompetens.
När herrarna spelade kvartsfinal i fotbolls-VM 2018 så ordnade staden på kort tid tillsammans med Trollhättans energi och Kraftstaden, så att denna kunde ses på storbild i Marie Alberts park. Vällovligt och trevligt. I år, 2019, när tjejerna spelade i VM var man inte alls lika snabbfotade med förklaringen att det inte finns pengar. Ursäkten rimmar illa eftersom att det förra året inte heller fanns pengar, men det löste man genom de kommunala bolagens hjälp.
Så frågorna som måste ställas är, saknas det kunskap, intresse eller är problemet strukturellt? Troligtvis är svaret ja på alla frågorna. Detta trots alla fina ord och skrivna formuleringar om lika förutsättningar för tjejer och killar i Trollhättan, 2019.