Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Bild: Anders Wiklund/TT

Exploaterar fattigare länder med ett brett leende?

Jag satt och funderade lite och kom på en del psykologiska mekanismer. I vanlig ordning då eftersom det är mycket det jag gör, en sorts introspektiv (alltså att man ser in i sitt eget tänk och tar reda på lite hur man resonerar) analys av mitt känsloliv och hur de där kugghjulen bildligt snurrar.

Let's face it. En del av det som gör att vi är så relativt superrika här i landet är systematisk global orättvisa. Självklart är det så, det är införstått och inbyggt i tänket trots de hundralappar vi skickar till fattiga områden/länder/kontinenter då och då, var och en. Jag påminner mig om nån barnbok jag läste när, ja, jag var barn helt enkelt. Nån bultade ihop en banan och skickade den med post till ett fattigt land nånstans. Jo, det är ju en fin tanke i sig även om den är väldigt symbolisk förstås och

jag anar att barnboksförfattaren hade lite global samhällskritik i åtanke.

Så en del av det som gör att vi har och "dom" inte har är ju att vi med ett brett leende exploaterar fattigare länder allt vi kan, oftast genom krångliga affärsuppgörelser som gör denna process mindre transparent. Sedan finns det människor som flyr dessa områden/länder/kontinenter till ett rikt stabilt land, Sverige, för att komma undan förtryck i sitt hemland som troligtvis är förtryckt på grund av fördelningspolitiken i det landet. Detta grundar sig i ekonomiska situationen i det landet, där anledningen till att det fattiga landet ifråga är fattigt är att Sverige troligtvis på något sätt faktiskt är med och exploaterar.

Det blir en sorts cirkel av absurditet på något sätt. Men inbyggt då rent socialt för dem som kommer hit från de fattiga länderna är att vi säger till dem, du, nu är du svensk så nu får du klippa din empati och dina känslor för det området, det landet eller den kontinenten, för det att vi är rika här, och det att du flydde hit, grundar sig ju på ett sätt på att vi medverkar till den misär du flydde ifrån.

Så för att inte vara en quisling och potentiell landsförrädare så är du förpliktigad att du med skicka max en hundralapp om året till dem och i övrigt stå och urinera på det landet och övertyga dem att nej vi vattnar bara era åkrar så ni inte får hungersnöd igen.

Jag säger bara som det är tyvärr