All fakta säger att folkmängden ökar i Sverige, att fler människor blir äldre. Som en följd av detta borde planering och budgetering inom regionen grunda sig på dessa fakta, det vill säga att fler människor som blir äldre följer (enligt sunt förnuft) att det blir fler som blir sjuka vilket kräver mer resurser. Denna doktrin har tydligen inte noterats vid budgetering för NU-sjukvården. Om verkligheten och kartan inte stämmer överens är det verkligheten som gäller. Detta gäller tydligen inte inom regionen!
Enligt artikeln framgår att ”Om sjukhusen ska klara av att hålla sin budget försöker verksamheten banta ner personalstyrkan”. Vad blir det för sjukhusvård efter detta? Redan nu påtalas brister i bemanningen, längre köer och till och med försämring för oss patienter genom stängda avdelningar. Patienter som är i behov av placering för vård på till exempel Mäva i Uddevalla kanske placeras i Borås eller Göteborg (om det finns plats).
Utifrån det läge som råder och beslut som fattats är det obegripligt hur regionen hamnat i denna situation! Den ”stuprörsbudgetering” som tydligen används är en typisk ”skrivbordsprodukt” som inte har någon förankring till vare sig verkligheten eller acceptabel människosyn, man kan heller inte leda ekonomin från ett annat stuprör för att jämna ut situationen. Som lekman kan man tro att budgeteringen grundat sig på statistik från tidigare år, men verkligheten är nu och framåt.
Vad innebär bantade personalstyrkor? Vad innebär det för den personal som blir kvar? Mer arbete, mer stress, fler som blir sjukskrivna och/eller slutar. Ännu mer stress och arbete. Patientsäkerheten? Vad innebär det för oss äldre och patienter? Längre väntetider, större oro och osäkerhet om möjlighet att bli omhändertagen och vårdad.
Nu är det dags för regionstyrelsen att ta sitt förnuft till fånga, budgetera för framtiden och se till alla människors värde, såväl all sjukhuspersonal som patienter. Det är vi värda!