Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Bild: Janerik Henriksson/TT

Personalen mår dåligt och de som byggt upp vårt samhälle känner ingen trygghet

Smart bemanning, produktionsbemanning, hälsosamt schema och nu bemanning 2021, ja namnet har ändrat sig och vi har hört det till leda. Arbetstider har ändrat sig till det negativa, man har ingen koll på hur man ska jobba utan behöver ofta gå in på medvind hemifrån för att se när man börjar eller om det ändrat sig, då det ibland kan ändras från dag till dag. Vad får vi till oss!

Vi måste tänka nytt, vi måste få ner sjukskrivningen, vi ska få bort dom delade turerna, till samma budget. Jag som undersköterska inom demens/gruppboende ser på mina arbetskamrater vad detta har kostat. De flesta hade tålamod att ge det en chans när detta startade vecka 40 år 2018. Fortfarande är schemat en katastrof och vi får höra att ”vi arbetar på det”.

Personalen går på knäna, de får inte samma återhämtning, jobbet är det samma så det kan man inte skylla på. Personal söker nya jobb för att slippa detta schema. Hur ska vi kunna locka in unga undersköterskor till dessa arbetstider.

Rykten går om att nattpassen ska ner till nio timmar – när ska då dagpersonal börja och sluta? Hur många arbetspass ska nattpersonalen behöva jobba för att nå 100 procent? Arbetsgivaren värnar om vår fritid och att vi ska orka vara aktiva på den, tyvärr det är inte många medarbetare som orkar. Ska förskolorna behöva öppna klockan fem för att vi ska börja klockan sex – vad gör detta med våra barn? Barnen får längre arbetspass än vad vi har, för att inte tala om deras pedagoger.

Vi går runt till andra enheter eftersom det är heltid som norm och blir en övertalighet, visst det är jättebra med en erfaren undersköterska som kommer till mig det säger jag inget om, men mina brukare ser det som en ”ny personal” och det slutar ofta i att jag som ordinarie får ta allt ändå. Går jag till en annan enhet är jag som en vikarie för brukarna, de känner inte mig, brukare och anhöriga får se nya ansikten dagligen.

Vad händer med kontinuiteten, jag kan vara övertalig tre till fyra gånger i veckan. Hur sköter jag som kontaktman mina åtaganden. Det är nog dags att sätta ner foten nu, tänk om all personal sa upp sig på grund av schemat. Alla gick ihop och protesterade mot detta. Jag har full förståelse för att pengar behöver sparas men detta är fel väg att gå.

Personalen mår dåligt, brukarna som byggt upp det vi har i dag känner ingen trygghet för de vet inte vem som kommer, anhöriga ser inte oss ordinarie personal på samma sätt och vet inte vem de ska vända sig till.

Jag älskar mitt jobb och har varit Trollhättans stad trogen i drygt 20 år, men nu får ni nog tänka till som politiker om ni vill ha kvar er personal som ger en 100 procentig kvalitet till de som byggt upp det vi har, eller ni kanske vill komma in och jobba på våra golv.

20 år i Trollhättans stad