I synnerhet de sociala frågorna på europeisk nivå har fått en ökad betydelse för den svenska bostadspolitiken och svenska hyresgäster. Den europeiska pelaren för social trygghet som ratificerades för knappt två år sedan, kommer att ligga till grund för flera sociala initiativ inom EU-politiken under de närmsta åren som riskerar att hota den svenska hyresrätten. Även EU:s urbana agenda berör bostadspolitik inom sociala frågor, med förslag kring social housing och bekämpning av hemlöshet.
Den svenska bostadsmarknaden har länge karakteriserats av trygghet och förutsägbarhet för hyresgästerna, och av kollektivt förhandlade hyror som inte kan chockhöjas när det behagar hyresvärden. Det gör att åtgärder som kan behövas i andra EU-länder inte alltid har någon plats i den svenska bostadspolitiken.
Exempel på detta är bland annat ”social housing”: ett relativt vanligt sätt att bekämpa social exkludering i många länder, men som saknar en naturlig plats på den svenska bostadsmarknaden och därför inte heller ska påtvingas oss.
Även om ramverk och åtgärder på europeisk nivå som påverkar hyresrätten ofta har goda syften, som till exempel att bekämpa hemlöshet, social exkludering och fattigdom, innebär de dessvärre samtidigt en risk för att mer av makten över den svenska bostadsmarknaden flyttas till Bryssel.
Om regeringens tappar makten över bostadspolitiken påverkar det i förlängningen även hyresgästerna i landets alla kommuner, så frågan är högst aktuell för Trollhättans hyresgäster.
Hur våra europaparlamentariker ställer sig till en framtida maktförflyttning i bostadspolitiken är i de flesta fall inte tydligt. Det må vara för att bostadspolitiken inte uppfattas som en EU-kompetens, mer än att kandidaterna stödjer en EU-styrd bostadspolitik.
Men i takt med att bostadspolitikens koppling till EU ökar måste våra europaparlamentariker ta ställning. Så, kandidater till Europaparlamentet: kommer ni att kämpa för de svenska hyresgästerna? Bara i Trollhättan finns tusentals hyresgäster som förtjänar svaret.