Jag tänkte inleda med Ulf Lundells sång "Jag vill bo i öppna landskap". För det är just vad detta handlar om; öppenhet. Trollhättans Stadshus har infört nya besöksrutiner, och är otroligt tydliga med att alla våningsplan är låsta. Aningen diffust hur man kommer i kontakt med de som jobbar och driver Trollhättans Stad. Man inte bara stänger dörrar, man låser dem.
En parallell till det är ju polisen. Jag har enorm respekt för polisen, de gör en tjänst till samhället som är beundransvärd i många hänseenden. Men... handen på hjärtat; hur många har sett en polisbil åka utmed gågatan utanför Oden? Det är nog rätt många. Men hur många har sett polisen parkera sin bil, ta en promenad och möta oss invånare? Tänk om polisen mött en ungdom, en medelålders som jag eller en äldre och sagt typ "Hej, hoppas du får en fin dag".
Varför ska allt kännas mer och mer låst och frånvarande. Jag vet att polisen har det varmt å gott i bilen. Jag vet att anställda inom Trollhättans Stad och baserade i Stadshuset är vanliga människor - medmänniskor. Men varför ska allt stängas och låsas?
Jag bor i ett öppet landskap, men i en låst stad.
Katten J