Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Bild: Kent Eng

Vart är rättsstaten Sverige på väg?

Läser i TTELA den 25/9 artikeln om SD-politikern Mattias Ternehälls uppfattning om hur polisarbetet bedrivits och hur polisen prioriterar brottsutredningar i Lilla Edet. Min fru och jag har en likartad uppfattning hur polisarbetet utförts i Vänersborg.

Det här är en insändare. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Vill du svara på insändaren eller skriva en egen? Gör så här.

För några år sedan blev jag och min hustru hotade till livet och att vi skulle mördas. Polisen förhörde oss initialt efter vi hade gjort vår anmälan. Därefter hände ingenting, trakasserierna fortsatte och hotelserna upprepades, ingenting, jag upprepar ingenting hände från polisens sida trots mina upprepade påtryckningar att polisen måste gripa in och få ett slut innan min fru och jag drabbas och hotelserna sätts i verket. Vid våra återkommande kontakter med polisen fick vi allt som oftast beskedet: ”Det är så många skjutningar nu”; underförstått ert fall hinner vi inte med.

Vi hade lämnat till polisen namn, födelsenummer, adress och lägenhetsnummer och telefonsvararens bandinspelningar från den som, dag som natt, ringde, trakasserade och hotade oss, men som redan nämnts, ingenting, absolut ingenting hände från polisens sida.

Efter nära ett år kommer ett brev från polisen i vilket man skriver att ”fallet läggs ned p.g.a. brist på bevis”. Förtroendet för polisens arbete är från vår sida lika med noll.

Sviken och frustrerad