De flesta människor är tacksamma för att ett vaccin mot Covid-19 tagits fram i rekordtid. Detta kunde ske genom forskning i omfattande internationell samverkan mellan industri och akademi. Det finns en person vars forskning har haft avgörande betydelse för det vi vet om vacciner: den franske kemisten och biologen Louis Pasteur som i år hade fyllt 200 år.
Vid 25 års ålder blev han professor i fysik i Dijon och året efter professor i kemi i Strasbourg. När Pasteur 32 år gammal blev professor och dekan vid universitetet i Lille, var ett av hans uppdrag att hjälpa jordbruket i kampen mot olika smittsjukdomar bland djur. I stället för att enbart genomföra studier i ett laboratorium, skulle hans kunskap med andra ord utmanas av de problem som fanns i den industritunga regionen. Hans forskning bedrevs i samverkan med och i akademins omgivning.
Pasteur forskade bland annat på uppdrag av politiska makthavare som kejsare Napoleon III, på uppdrag av franska destillerier och utifrån jordbruks- och silkesindustrins behov. Men hans forskning var inte bara till gagn för industrin och samhällsutvecklingen utan hade även avgörande betydelse för grundforskningen. Pasteur lade grunden för till exempel mikrobiologi, pastörisering, vaccinering mot rabies, och kunskap om sterilisering med revolutionerande effekter på kirurgin.
Pasteurs arbete innebar en revolution inom den vetenskapliga metodologin och grundades på två portalparagrafer: (1) friheten till kreativt tänkande som (2) utsätts för omfattande experimentell testning. Han upplevde tydligen inte att samverkan med eller i det omgivande samhället begränsade det kreativa tänkandet och har inte beskrivit det som en begränsning av forskningens frihet heller.
I dagens diskussion om den akademiska friheten framförs däremot att samverkan kan begränsa forskningens frihet. Så till exempel i en artikel i ”Folket i Bild/Kulturfront” (2022-02-01) som är en del i ett pågående bokprojekt. Frågan i sig är principiellt viktig och borde inte begränsas till just samverkan mellan akademi och industri. För den gäller all statlig och extern finansierad forskning och inte minst ett på olika sätt ideologiskt färgat tänkande inom akademin.
Högskolan Väst och Mälardalens universitet pekas ut i den artikeln som de lärosätena i Sverige med starkast samverkansprofil. Och visst stämmer det att Högskolan Väst planerar för en ”Societal Impact Hub West”. Det är en mångdisciplinär samverkansplattform, där forskare, lärare och studenter, politiker, tjänstemän, samhällets och industrins olika representanter ska mötas och diskutera hur de komplexa utmaningarna i samhället kan angripas kraftfullt.
Men till skillnad från det artikeln ger sken av samverkar båda de utpekade lärosätena brett och integrerat i samhället, inte enbart med industrin; även om industrin givetvis är en viktig del i ett fungerande samhälle som bland annat genererar skatteinkomster och därmed ger förutsättningarna även för den statliga finansieringen av forskningen.
Den akademiska friheten grundas enligt Högskolelagen på att forskarna fritt ska kunna söka och sprida kunskap samt att fritt kunna vetenskapligt granska olika företeelser i samhället. Detta innebär att forskarna även fritt kan söka samarbete och samverkan med vilka partner de vill.
Däremot är det självklart att akademins samverkanspartners inte ska kunna styra över val av metod eller begränsa möjligheten till spridning av kunskap. Högskolan Väst har till och med avbrutit ett samarbete för att en samverkanspartner ville påverka resultaten och dess spridning. Det bör dock nämnas att den samverkanspartnern inte kom från industrin utan var en svensk statlig myndighet.
Även etiska spelregler måste beaktas. De experiment på levande människor som under historien har genomförts visar oss att den akademiska friheten inte får ses som absolut. Etiska normer kan och måste vara begränsade för forskningens frihet och således för samverkan. Samtliga samverkanspartners måste respektera dessa spelregler för att akademin inte ska förlora sin trovärdighet.
Samverkan kan självklart innebära risker för forskningens frihet och det gäller att vara medvetna om dem. Och de etiska principerna är oantastliga även i de fall de skulle begränsa forskningens frihet. Både Högskolan Väst och Mälardalens universitet är medvetna om dessa risker och begränsningar.
Riskerna med samverkan och hur den påverkar den akademiska friheten ska alltid granskas och studeras. Men i andra vågskålen måste naturligtvis den samhällsnytta som samverkan bidrar med läggas. För det är tillsammans vi löser dagens och morgondagens samhällsutmaningar.
Det visste Louis Pasteur.
Martin Hellström är rektor för Högskolan Väst och från den 1 oktober 2022 rektor för Mälardalens universitet
