I fredags blev det klart att den norska mediekoncernen Polaris Media tillsammans med svenska NWT Gruppen och VK-Media tar över aktiemajoriteten i Stampen Media. De blir därmed huvudägare till Göteborgs-Posten, TTELA, Bohusläningen, Strömstads Tidning, Hallands Nyheter och Hallandsposten.
Låt mig berätta om resan dit.
För över hundra år sedan lämnade "toffelmakarens Harry" Hässleholm och Värpatorparns tidning Norra Skåne. Det var 1918 och min farfar Harry Hjörne hade fått jobb som journalist på Göteborgs-Posten.
Harry Hjörne var född i Waukegan i USA och levde sina första år i Cincinnati. Hans föräldrar hade utvandrat från fattig-Sverige. Pappan blev stålverksarbetare, så småningom förman, fick amerikanskt medborgarskap och "tjänade bra med dollars". Efter sjutton år i USA blev han sjuk och familjen tvangs återvända till Sverige och Skåne där de kom att driva en toffelverkstad i Hässleholm. För den unge Harry innebar det att han tidigt fick börja arbeta som toffelmakare, samtidigt som han gick i aftonskola fem kvällar i veckan. Om detta berättade Harry Hjörne i sin memoarbok Äventyr i tidningarnas värld.
GP grundades redan 1813 av boktryckaren Geo Löwegren. Tidningen gick i konkurs på 1830-talet men återuppstod 1858. Sedan dess har Göteborgs-Posten utkommit utan uppehåll.
När min farfar Harry kom in i bilden var GP hälften så stor som dominanten Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, GHT. Ägare och chefredaktör för GP var den liberale riksdagsmannen Edvard Alkman. Hans tidning drogs med ständiga ekonomiska besvär men stöttades av skeppsredaren Dan Broström. När Broström omkom i en bilolycka 1925 gav Alkman upp.
– Nu orkar vi inte längre... Du får ta över GP, sa Alkman och så kom det sig att min farfar Harry Hjörne 1926 tog över som ägare och chefredaktör. Han fick låna pengar från Skandinaviska Banken och dess direktör Herman Mannheimer, som enligt Harry Hjörne därmed "visade skapande fantasi".
Det hade också min farfar. På sex år gick GP förbi Handelstidningen och på ytterligare tio år hade Göteborgs-Posten nått en upplaga på över 190 000 exemplar medan Handelstidningen stod och stampade på lite över 40 000 exemplar. För Harry Hjörne var GP både ett publicistiskt och ett politiskt projekt. Han ville att alla, oavsett inkomst och klass, skulle ha möjligheten att ta del av bra, lokal journalistik. Receptet var en blandning av korta och långa artiklar, lokala nyheter, artiklar om "vanligt folk", satsning på sport, ett lättbegripligt språk, lågt pris och effektiv distribution.
1969 dog Harry Hjörne och min far Lars tog över som chefredaktör. Det var oroliga tider. Vänstervågen svepte över världen. Det var ingen lätt uppgift att manövrera GP genom 68-erans alla långa efterdyningar och personliga påhopp! Lars Hjörne köpte kvällstidningen GT och andelar i några liberala tidningar. Göteborgs-Posten stärktes och när Lars Hjörne gick i pension 1989 kunde han se tillbaka på 40 framgångsrika år.
Själv har jag nu varit verksam på GP i 40 år. Det började med ekonomisanering i början av 80-talet och inköp av nya pressar. 1993 sadlade jag om från vd till chefredaktör. Vi genomförde stora förändringar och utsågs till Årets dagstidning i Norden. Sedan dess har jag varit verksam på GP:s redaktion i olika positioner - och lika länge har jag skrivit krönikor, som denna, på söndagarna. Och det skall jag för övrigt fortsätta med.
De senaste 25 åren har världen gått igenom en mäktig förändring. Att digitaliseringen och internet också skulle vända upp och ner på gamla sanningar och revolutionera medievärlden har stått klart länge.
På Stampen bestämde vi oss för att förvärv och samarbete mellan tidningar var vägen. Så skulle vi kunna samordna tryckning och distribution och samtidigt sprida de tunga digitaliseringskostnaderna på fler enheter. Det skulle i sin tur minska rationaliseringstrycket på journalistiken. Stampen och Mittmedia tillsammans förvärvade därför Centertidningar.
Länge gick det bra men 2012/13 vek både annonsintäkter och upplaga dramatiskt och raset bara fortsatte. På åtta år halverades dagspressens annonsintäkter och upplagorna sjönk till hälften på 15 år. Det var särskilt illa för Stampen som hade en hög skuldsättning på grund av förvärven och dessutom hade drabbats av en moms-dom som kostade 600 miljoner kronor.
2016 hade Stampen nått vägs ände. Vi tvangs ansöka om rekonstruktion. Fordringsägarna godkände ackordet och ett halvår senare avlutades rekonstruktionen. Koncernen var räddad. En rekonstruktion är givetvis inget man gör för att man vill det, utan för att man måste och det är smärtsamt för alla inblandade. Men det räddade tidningar, jobb och journalistik. Vi breddade också ägandet och fick in nya starka västsvenska företag som delägare.
De stora "bovarna" för alla medieföretag de senaste decennierna är internets jättar. Reklaminvesteringarna i Sverige på nätet växte från ingenting 1997 till 18 miljarder 2017, fem gånger så mycket som dagspressannonseringen.
Det har gått rasande fort. Facebook är bara 13 år, och har 1,4 miljarder användare per dag. Sökjätten Google fyller bara 21 år. I Sverige tar Google ensamt hand om 25 procent av reklammarknaden och omsätter drygt nio miljarder kronor på reklam. Facebook, Amazon, Apple, Netflix och Google, de så kallade Faang-bolagen har ett sammanlagt börsvärde på 25 000 miljarder att jämföra med Sveriges BNP på 4 600 miljarder kronor. Onekligen tuffa konkurrenter.
Länge var den etablerade sanningen att allt innehåll på nätet måste vara gratis. Tidningshusen skulle alltså leva på annonser i konkurrens med bland andra Google och Facebook!
Men så hände något. Man började ta betalt för innehåll. Med företag som HBO, Netflix, Spotify och C-more gjorde prenumerationsmodellen sitt återtåg. Sedan hände ännu mer: Donald Trump intog scenen i USA, Brexitörerna vann folkomröstningen i Storbritannien, i Europa fick aggressiva populister stora framgångar. Donald Trump utsåg medierna till det amerikanska folkets fiende och talade om fake news och fake media. Osanningar och hätska utfall blev vardagsmat i många länder. Ju giftigare Trumps attacker blev desto bättre gick det för de traditionella medieföretagen som New York Times, Washington Post och LA Times.
I Sverige ser vi samma utveckling. De "gamla" mediehusen har i dag stora framgångar på läsarmarknaden.
Sedan 2016 har Stampen Medias tidningar och digitala kanaler satsat stort på lokal kvalitetsjournalistik. Över 50 journalister har anställts för att leverera innehåll - lokala nyheter, undersökande artikelserier och opinionsjournalistik. Stampen Media har i dag över 210 000 prenumeranter, varav 60 000 digitala. Sammanlagt når vi nära 680 000 läsare varje dag.
Bra innehåll har återerövrat medietronen. Egentligen börjar och slutar allt med trovärdighet. Kan våra läsare lita på det vi publicerar så står den lokala kvalitetsjournalistiken stark. Och det gör läsarna. De lokala morgontidningarna ligger mycket högt i alla förtroendemätningar. Det är vår stora tillgång och konkurrensfördel.
Rekonstruktionen räddade Stampen Media och dess tidningar. De senaste årens journalistiska satsningar har stärkt våra tidningstitlar. När Polaris Media, NWT Gruppen och VK-Media nu träder in som nya huvudägare blir Stampens tidningar och kanaler ännu starkare, för det behövs samarbete i större enheter för att våra mediehus skall klara konkurrensen från de globala jättarna.
Storlek, kompetens och ekonomisk styrka blir avgörande för att kunna fortsätta att utveckla såväl papperstidningarna som de digitala kanalerna och för att snabba på och förbättra den digitala utvecklingen.
För vår familj och känns det bra att ha krokat arm med skickliga och starka medieföretag. Vi blir alltså kvar som ägare tillsammans med de andra befintliga ägarna, men i en mindre framskjuten position. Vi är ense med våra nya samarbetspartners om den fortsatta resans mål och inriktning. Och vi är ense om att trovärdig, ansvarsfull, vass och lokal kvalitetsjournalistik aldrig varit viktigare än i dag. Det fortsätter vi att arbeta för - nu med ännu större kraft!
