Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

STOCKHOLM 20220207Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson (SD) under måndagens partiledardebatt på TV4. Foto: Fredrik Sandberg / TT / kod 10080
God ton? I SD:s egna partimedier är tonen mot meningsmotståndare är hård och inte sällan personlig. Bild: Fredrik Sandberg /TT

Mimmie Björnsdotter Grönkvist: Åkesson måste ta ansvar för sverigedemokratisk gränslöshet

Samtidigt som Jimmie Åkesson säger sig vilja värna det respektfulla samtalet mellan meningsmotståndare, är tonen i partiets medier hård och personlig.

Det här är en text från TTELA Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Partiledaren Jimmie Åkesson (SD) åker ut på debatturné med socialdemokraten Jan Emanuel Johansson. På Twitter skriver Åkesson att "det respektfulla samtalet mellan meningsmotståndare [är] demokratins viktigaste grundpelare, den vill vi värna".

Det är svårt att invända emot, men sådana ord förpliktigar. Var och en har ansvar för att bidra till det samtalsklimat man säger sig vilja se, för att hålla debatten till sak snarare än person och behandla andra som man själv vill bli behandlad. Med det i bakhuvudet är det värt att vända ögonen mot Sverigedemokraternas partimedier.

Youtube-kanalen Riks, som sänder debatturnén, ägnar sig åt "konservativ nyhetsförmedling" och ägs av Sverigedemokraterna. Kanalens anställda huserar i samma lokaler som SD:s kommunikationsavdelning. Att kanalen åsiktsmässigt står SD nära är svårt att för tittare att missa även om det inte tydligt framgår att partiet äger kanalen, och en av kanalens frontfigurer Rebecka Fallenkvist säger i en intervju med Dagens Nyheter (7/4) att hon "inte är så insatt" i frågor där hon tycker annorlunda än partiet. Partiet lägger sig dock inte i beslut om innehållet, säger kanalens – tillika den SD-ägda tidningen Samtidens – ansvarige utgivare Dick Erixon i samma artikel.

Partier har ansvar för innehåll och kommunikation de väljer att finansiera

I vintras fick Fallenkvist kritik efter att hon på Twitter lade upp en drönarfilm på miljöminister Annika Strandhälls hus – någon hon i efterhand bett om ursäkt för. Erixon hade gett klartecken åt att publicera en stillbild från videon, ett beslut han däremot försvarade i efterhand (Expressen 3/12 2021).

Fler övertramp av den magnituden har inte skett sedan dess, men kanalens ton mot meningsmotståndare är hård och inte sällan personlig. Ofta är måltavlan Centerpartiets partiledare Annie Lööf. I ett smått surrealistiskt segment i en video om Aftonbladets artiklar om arbetsmiljöproblem på Centerpartiets kansli står Fallenkvist iklädd ett grönt tygstycke och en utskriven bild på Lööf tejpad framför ansiktet och skriker på sina "medarbetare" som går i takt och skanderar olika C-budskap. På tillgjord och r-lös småländska säger hon att "arbetsjätt" är viktigt för henne – Lööf framställs som en hycklare.

Många liknande exempel finns. Till Aftonbladet (9/4) säger Lööf att hon inte tycker att Jimmie Åkesson fått bära ett tydligt ansvar för kanalens gränslöshet.

Hon har en poäng. Politiker måste tåla både hård kritik och satir, men partier har ansvar för innehåll och kommunikation de väljer att finansiera. Särskilt om de säger sig vilja värna det goda samtalet. Riks är ännu ett tydligt exempel på hur SD inte är ett parti som andra.