Att arbeta som brottmålsadvokat ställer höga krav på integritet. Tyvärr lever inte alla upp till de höga kraven. “Jag har varit med om att klienter bett mig bryta mot yppandeförbudet, när jag sagt att jag inte vill göra det har de sagt namnet på en annan advokat som kan tänka sig göra det – och sedan begärt att byta. Men när rätten frågar om skälen till entledigandet kan jag ju inte uppge varför de velat byta ut mig, utan att bryta mot sekretessen.”
Orden är advokaten Kerstin Koortis (Aftonbladet 30/1), och hennes vittnesmål delas av andra. En pappa till en brottsmisstänkt berättar om hur han blivit uppringd av en advokat som uppmanat honom att uppmana sonen att byta till honom. Advokaten utlovade att kunna dela information från en medmisstänkt som satt häktad med fulla restriktioner. En annan, tidigare häktad person, berättar om hur han utlovats fördelar om han rekryterade klienter till sin advokat.
Flera av de advokater som dragit in de största arvodena under de senaste åren är numera uteslutna ur samfundet på grund av grova etiska övertramp och lagbrott. Frågan som infinner sig är emellertid om de som avslöjats bara är toppen av ett isberg.
Allvaret i detta kan knappast överskattas
Den advokat som är öppen för att inte följa yrkesetiken kan vinna betydande fördelar ur klientens perspektiv: om man till exempel struntar i den negativa sanningsplikten, yppandeförbud och häktesrestriktioner kan man leverera ett bättre försvar än de advokater som följer regelverken. Mycket tyder på att de gängkriminella också känner till vilka dessa advokater är, och att det har börjat bli svårt att konkurrera om att förordnas i tyngre (och därmed mer inkomstbringande-) mål om man inte är villig att bryta mot reglerna.
Allvaret i detta kan knappast överskattas. Fler kriminella förblir på fri fot när berättelser kan göras upp på förhand och i överensstämmelse med andra tilltalade i ett mål. På sikt riskerar vi också att få en situation med sämre advokater – och därmed sämre rättssäkerhet för såväl brottsmisstänkta som brottsoffer – om det inte är kompetens utan vilja att bryta mot reglerna som premieras.
Att samfundet nyligen (20/1) tillsatte en kommitté som bland annat ska utreda om särskilda kompetenskrav ska ställas på advokater som förordnas i större mål är därför på tiden. Den välrenommerade advokaten Johan Eriksson har länge förespråkat en sådan modell och en variant av ett sådant system finns bland annat i Storbritannien. Det vore ett nödvändigt, om än inte ett tillräckligt, steg för att premiera kompetens och sanera bort dem som slår sig fram genom regelbrott.
