Läxor då, ja enligt författaren Pernilla Alm, som är lärare och författare till boken "Läxfritt – för en likvärdig skola", tar Skolverket inte ställning till läxans vara eller icke vara. Däremot uttrycker Skolverket vikten av att läxan är förberedd, förklarad och följs upp i undervisningen.
Diskussionen om läxans vara eller icke vara handlar om flera saker. Förutom att viss kunskap måste repeteras och nötas in, blir det en rättvisefråga . Alla har inte föräldrar som har tid eller förmåga att hjälpa barnen med läxan, därför ska läxan bort. Eller så har läxan blivit ett problem för föräldrarna när läxan skapar konflikter därhemma.
Viss kunskap måste nötas in för att fastna. Vi kan kalla det för bulkkunskap. Du måste öva för att lära dig saker. "I become what I am practicing", sa exempelvis nobelpristagaren i litteratur Bob Dylan.
Istället för att diskutera läxans vara eller icke vara borde vi diskutera hur läxor utformas. Att ge en 9-åring en läxa den inte klarar av är kontraproduktivt. Förutom att barnet inte får lyckas med sin uppgift, har pedagogen inte lyckats med sitt uppdrag. Sådana läxor ska bort. Kan pedagogen istället ge uppgifter som möter varje elev på sin nivå är mycket vunnet. Att individanpassa lärandet och läxor hade gynnat alla.
Slentrianmässiga läxor utan förberedelse och eftertanke är en dålig idé. Men med samspelande lärare och lärarledd studietid efter klasslektionerna minskar behovet av läxor. Om eleven behöver träna i matte är det en mattelärare som hjälper eleven, är det språkövning som gäller, ja då är det en språklärare som stöttar i arbetet.
Det hade i alla fall jag haft glädje av i tonåren.
