Efter påskhelgens våldsamma kravaller planerar den högerextreme danska politikern Rasmus Paludan att bränna koranen i fler svenska städer. Stenar har kastats, bilar har bränts, men provokationsturnén rullar vidare. Trots att flera röster höjts för att stoppa tilltaget.
En namninsamling, startad av journalisten Atilla Yoldaş, har i skrivande stund över 35 000 underskrifter för att koranbränning ska anses vara ett hatbrott mot muslimer.
Det kan verka progressivt och tolerant att förbjuda intolerans, men är i själva verket motsatsen. Även om Paludan är en extremist, som uppenbart är ute efter att att kränka muslimer och piska upp hätsk stämning. Hädelselagar, som förbjuder kritik och även långtgående provokation gentemot religioner, hör ändå inte hemma i ett fritt demokratiskt samhälle. Religionsfriheten medger lika mycket rätt att tro som rätt att inte tro, och lagen ska inte särskilt skydda det vissa håller heligt. Även om yttrandefriheten medger rätten att uttrycka sårade religiösa känslor så medger den lika mycket rätt att satirisera och ironisera över trossatser och urkunder.
Det gäller lika för alla religioner. Inte borde protester från kristna varit skäl nog att förbjuda Elisabeth Ohlson Wallin att avbilda Jesus som homosexuell? Det ska vara lika tillåtet att sänka ner krucifix i urin som att linda in koraner i bacon och tutta på. Den som finner det osmakligt ska vara lika fri att framföra sin kritik.
Hädelselagar riskerar dessutom att slå hårt mot delar av de grupper vars känslor de är tänkta att skydda. I boken "Den första rättigheten" (Timbro förlag) skriver Jacob Rudenstam om hur hädelselagar med utgångspunkt i Islam globalt riktas främst mot muslimer med avvikande tolkningar eller tvivel. När den ska skyddas av lagstiftning blir religionen lätt cementerad, på ett sätt som försvårar för såväl tvivlande röster som konstruktiv kritik, utveckling och modernisering. Det grundas i ett monolitiskt synsätt på tro som spelar extremister – religiösa såväl som politiska – i händerna, och knappast leder till ett öppnare och mer tolerant samhälle.
Mångkulturella samhällen bygger på en ömsesidig respekt mellan grupper som blir svår att uppnå om det fria samtalet kringskärs. Den öppna debatten är en förutsättning, inte ett hinder. Därför måste det vara tillåtet att häda, även när det bränner till.
