Det var ett på flera sätt kontroversiellt beslut som togs 2020 om att stänga två skolor på Kronogården och bussa elever till andra delar av Trollhättan. Protesterna kom från flera håll, inte minst från de människor som berördes. Såväl föräldrar till barnen på Kronogården som mammor och pappor till barn på de skolor dit bussarna går ifrågasatte det kloka i att skjutsa runt ungar i staden.
Tidigare erfarenheter från liknande försök i andra delar av landet hade inte heller visat på särskilt positiva effekter. Tvärtom hade bussning av elever från Vivalla i Örebro lett till negativa konsekvenser. Måluppfyllelsen blev inte bättre och konflikterna ökade. Skepticismen hos trollhätteborna var därför lätt att förstå.
Nu visar en aktuell forskningsrapport från Högskolan Väst att det kanske inte var en helt och hållet oäven idé att låta barn från Kronogården gå i skolan i andra delar av Trollhättan.
I rapporten har forskare sammanställt intervjuer och enkäter med elever, lärare och rektorer. Bilden som tonar fram är att bussningen varit framgångsrik ur ett inkluderingsperspektiv.
“Det största vi ser är att det har skapat väldigt många nya vänskapsrelationer, som också ger andra perspektiv, säger Ylva Svensson, docent i barn-och ungdomspsykologi och en av författarna till rapporten (SVT 25/5).
På Skogshöjdens skola, en av de skolor som tagit emot elever från Kronogården, märker man att svenskan förbättrats hos de barn som gått ett antal år i sin nya skola, vilket naturligtvis även det är positivt (DN 24/5).
Om eller hur betyg och kunskaper påverkats av elevflytten vet man inte. Dels för att det gått relativt kort tid men också för att Högskolan Väst i studien valt att huvudsakligen fokusera på de sociala aspekterna.
Fortfarande finns det dock faktorer som gör att det går att ifrågasätta om bussning är en långsiktigt hållbar lösning. Även om det minskar stök, bråk och segregation och det finns elever som upplever att det varit positivt för dem att byta skola, är det rimligt att ställa frågan om det verkligen bör vara så att det inte ska finnas skolor i vissa områden?
Skolan är en sammanhållande länk i lokalsamhället och en plats där barn och vuxna lär känna människor från närområdet och bygger upp sitt sociala nätverk. I områden med ett stort utanförskap är “skolan mitt i byn” särskilt viktig eftersom det är där föräldrar födda någon annanstans får en möjlighet att möta Majoritetssverige. Om alla barn skickas iväg långt bort för att gå i skolan går man miste om en stor del av dessa naturliga kontaktytor.
Självklart förtjänar alla barn att gå i en bra skola. Alla barn förtjänar också lugn och studiero. Dessutom ska samma förväntningar, regler och krav gälla alla barn. Det är orimligt att låga förväntningar och snälism slår ut barn som inte har svenska som modersmål redan på lågstadiet. Det borde dock inte betyda att möjligheterna att välja skola, eller att gå i skolan i sitt närområde tas ifrån en för att ligister stör och förstör..
I sinom tid borde därför skolorna på Kronogården återstartas. Och då med tillräckliga resurser och tydliga regelverk för att skapa trygga lärmiljöer med kunskap i fokus.
