I riksdagen tappar Centerpartiet flest mandat av alla och flera klassiska centerfästen ser ut att bli utan riksdagsmandat. I ett flertal kommuner och regioner backar partiet rejält. Maktskifte är att vänta i många centermärkta styren, men framförallt verkar det inte bli en regering där C får sätta agendan.
Nu börjar arbetet med att vända och vrida på valresultaten och ta reda på varför det gick som det gick – ett arbete där partiernas eftervalsanalyser förhoppningsvis kommer bjuda på svidande självinsikter. Redan nu står det dock klart att det för Centerpartiets del behövs en rejäl process för att kunna komma tillbaka till valet 2026.
Centerpartiet gör krasst sett ett katastrofalt val. På något annat sätt går det inte att beskriva valresultatet, med tanke på att partiet borde haft lysande förutsättningar att lyckas. Man har visat att det går att flytta socialdemokratiska berg och man har varit det enda borgerliga partiet som inte har ändrat sig om Sverigedemokraterna. Det borde finnas massvis av väljare som lockas av C, men ändå landar man på cirka 6,7 procent. Ett resultat i linje med 2014 års val.
Resultatet har flera möjliga orsaker. En sådan kan vara att C, som positionerat sig i mitten, drabbas när det blir akut att taktikrösta på L eller MP eller ge stöd till M. En annan förklaring är att den politiska geografin förändras: preliminära beräkningar från Infostat visar att Centerpartiet inte längre är ett landsbygdsparti. Alla miljarder man satsar och alla utspel man gör når väljare som sedan länge lämnat Centerpartiet. En tredje förklaring kan vara att man tidigare kommunicerat att man skulle gå till val som ett självständigt parti – vilket man sedan inte gjorde.
2012–2013 genomgick Centerpartiet en smärtsam idéprogramsprocess där det öppna arbetet för att ta fram nya idéer gjorde att man rasade i opinionen och den nyvalda partiledaren Annie Lööf fick avbryta sin bröllopsresa. Men processen var samtidigt det som lade grunden för en väldigt framgångsrik period för C. Det definierade partiet som en stark liberal kraft i ett tydligt politiskt landskap.
Nu är den framgångsrika perioden till ända och landskapet annorlunda. Centerpartiet behöver därför inleda en ny idéprogramsprocess. Ska man långsiktigt kunna staka ut en riktning måste man börja i idéerna och strunta i att politiska motståndare kommer att förlöjliga den processen. Centerpartiet stod i valrörelsen upp mot populismen – en lovvärd idé, men som måste kompletteras av nya. Centerpartiet har misslyckats med att göra det som de flesta klarar av – att ha flera tankar i huvudet samtidigt. Inget parti har framstått som så enkelspårigt som C. Man har haft en fråga, som man drivit hårt och effektfullt, men man har inte kompletterat den med sakfrågor som väcker uppmärksamhet. Det hjälper inte att ta fram ett klimatprogram på 200 punkter när inte en enda valarbetare kan berätta för väljarna vad Centerpartiet vill göra för miljön. Att enbart nio procent av väljarna tycker C har bäst klimatpolitik talar sitt tydliga språk.
Allting går mot sitt slut. Centerpartiet måste staka ut nya riktningar. Det är hög tid för partiet att fundera över om Annie Lööf ska vara en del av det eller inte.
