Trots att vi numera har ett regeringsunderlag som till övervägande del består av borgerliga partier som i teorin vill se ekonomiska reformer för en friare ekonomi har förslagen i den riktningen lyst med sin frånvaro. Sänkningen av ISK-skatten har bland annat skjutits på framtiden och nya jobbskatteavdrag verkar inte finnas i sikte. Regeringen försvarar restriktiviteten med med det rådande konjunkturläget. Det påstås inte finnas utrymme för skattesänkningar när pengar måste läggas på annat. Resonemanget bygger dock på en falsk motsättning.
Sverige hör sedan lång tid tillbaka till de länder som har absolut sämst avkastning på utbildning
Som ekonomerna Andreas Bergh och Daniel Waldenström skriver på SvD Debatt (2/4) motverkar den statliga inkomstskatten incitamentet att utbilda sig och att jobba hårt. Sverige hör sedan lång tid tillbaka till de länder som har absolut sämst avkastning på utbildning samtidigt som vi har bland de högsta kostnaderna för arbetskraft, till stor del på grund av de höga skatterna på arbete. Den statliga inkomstskatten slår med precision mot yrken som kräver lång eftergymnasial utbildning – och dessutom uppmuntrar den skatteplanering bland småföretagare.
Från rättvisesynpunkt är det mycket lättare att förstå varför skatterna ska vara höga på kapitalavkastning. Till stor del är det pengar som den enskilde inte har förtjänat på egna meriter. Det motsatta gäller dock höga förvärvsinkomster – dessa måste man nästan per definition erhålla genom eget slit, egen erfarenhet och prestation. För den som vill underlätta för människor att skapa sig finansiell frihet utan nedärvda pengar är låga skatter på arbete en förutsättning.
Att exempelvis halvera den statliga inkomstskatten skulle heller inte vara betungande för statsfinanserna. Bergh och Waldenström beräknar att det skulle kosta 20 miljarder årligen – och det när man bortser från vilka effekter det skulle ha på ekonomin när det kommer till viljan att utbilda sig och arbeta. Färsk forskning indikerar att beteendeförändringarna i ekonomin från en slopad statlig inkomstskatt till och med skulle innebära att staten går plus på grund av de skatteintäkter som kommer med högre produktivitet.
Regeringens underlåtenhet att genomföra reformer för en friare ekonomi kan alltså inte nödvändigtvis motiveras av statsfinansiella hänsyn. Den nuvarande lågkonjunkturen innebär kanske rentav ett bättre tillfälle än på länge att driva igenom de strukturreformer en starkare svensk ekonomi behöver.
