Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Tobias Baudin (ordförande Kommunal), arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) och EU-toppkandidaten Hélene Fritzon (S).  Bild: TT Nyhetsbyrån, Stefan Bennhage
Tobias Baudin (ordförande Kommunal), arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) och EU-toppkandidaten Hélene Fritzon (S). Bild: TT Nyhetsbyrån, Stefan Bennhage

Max Eskilsson: Den sprickande relationen är bra för Sverige

Under måndagen röt fackförbundet Kommunal till. Man kommer inte längre stödja Socialdemokraterna ekonomiskt.

Det här är en text från TTELA Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

De årliga inbetalningarna på tre miljoner som helt utan öronmärkning slussats in i partiet upphör från och med nästa år.

”Men som ett led i vårt arbete för att bli en mer modern och medlemsnära fackförening väljer vi att avsluta det finansiella stöd som Kommunal ger till Socialdemokraterna. Vi är nämligen övertygade om att det är så vi bäst bygger en facklig-politisk samverkan som gynnar medlemmarna i Kommunal”, skriver förbundsordföranden Tobias Baudin i en debattartikel (Aftonbladet 25/2).

Att se det avbrutna stödet som ett panikmässigt svar på att Centerpartiet och Liberalerna lyfts in i Socialdemokraternas regeringsunderlag vore att göra det alltför enkelt för sig. Tvärtom ligger det såklart i S-märkta fackliga grenarnas intresse att blocken bröt upp nyligen. I stor utsträckning är banden mellan socialdemokratin och LO trots allt ännu stora. På centralt plan föredrar nyckelfigurerna utan tvekan nuvarande regeringslösning framför en borgerlig.

Det är snarare gräsrotsmedlemmarna som har skapat svettiga problem för LO-förbunden. Förhållandet mellan partiet och förbunden har historiskt setts som så pass naturligt att smällen på senare år aldrig riktigt lyckats hanteras. För Sverigedemokraternas infart i det politiska landskapet är långtifrån bara en stötestensfråga för borgerliga partier. De utgör en plågsam huvudvärk för arbetarrörelsen.

På papperet är S fortfarande största parti bland LO-medlemmar, där Kommunal i sin tur utgör största organet. Här kan pågående fritt fall noteras. Vid förra årets val tappade man över tio procentenheter i stöd bland dessa jämfört med 2014. Knappt var fjärde LO-medlem ska ha, utifrån statistik från SVT Valu, ha röstat på Sverigedemokraterna 2018. (Arbetet 12/9-18). Det är i skenet av dessa förändringar, snarare än missnöje med Stefan Löfvens budgetunderlag, som Kommunals medel nu dras in.

Steget att dra in miljonerna är positivt för Sverige ur ett principiellt perspektiv. En sund dialog mellan näringsliv, politik och fack är en ovärderlig grundsten i samhället. Att fackliga grenar tätt länkas samman mellan specifika partier är en annan femma. En situation där fackligt engagemang reduceras till S-mobilisering oavsett medlemmarnas syn skapas. Det är direkt osunt.

Ännu är banden starka. LO, liksom andra underorganisationer, sätter ännu av direkta medel till S-partikassan. Andra formella band, som LO:s adjungering i partiets verkställande utskott, förstärker den omoderna relationen. Kommunals besked, som på ett sätt är ett utspel snarare än ett ekonomiskt besked, kommer förhoppningsvis sätta viktiga bollar i rullning. Kan LO som helhet låtsas att det regnar?