Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Bild: Jessica Gow TT, LNB

Karin Pihl: Det börjar bli synd om medelklassen

En stabil medelklass är avgörande för ett lands välmående.

Det här är en text från TTELA Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Medelklassen konsumerar mycket och håller därmed ekonomin igång, och investerar tid och pengar i utbildning. Denna grupp brukar också, genom sin trendkänslighet, driva den politiska utvecklingen.

Men enligt den ekonomiska samarbetsorganisationen OECD kan medelklassens glansdagar vara över. En ny rapport, “Under pressure: The squeezed middle class”, konstaterar att medelklassen är på tillbakagång i hela västvärlden. Personer som tillhör samhällets mellanskikt, och enligt OECD:s definitioner tjänar mellan 75 och 200 procent av medianlönen i ett land, minskar i andel av befolkningen i OECD-länderna. I den stora 40-talistgenerationen, “jätteproppen orvar”, tillhörde 70 procent medelklassen när de var i 20-årsåldern. Motsvarande andel för “millenniegenerationen” är 60 procent.

Att medelklassen minskar som andel av befolkningen är inte det enda problemet. Förvisso har reallönerna ökat de senaste decennierna, men inkomsterna har inte stigit i närheten så mycket som de gjort för den rikaste gruppen i samhället. Levnadskostnaderna har samtidigt ökat kraftigt, inte minst på grund av stigande priser på bostadsrätter, radhus och villor.

Medelklassens barn är mer välutbildade än någonsin. Ändå är dagens unga generation den första som inte kommer att få det bättre än sina föräldrar.

Visst – medelklassen klarar sig ofta hyfsat. Ekonomiska kriser och en dysfunktionell bostadsmarknad slår hårdare mot de med riktigt låga löner. Men att medelklassen är på dekis är ett problem för hela samhället, och kanske särskilt i Sverige. Välfärdsstaten finansieras genom mycket höga skatter på arbetsinkomster. De svenska kapitalskatterna ligger på genomsnittliga nivåer medan skatt på arbete sticker ut. Föga förvånande är det också kapitalägare som drar i väg i inkomstligan och spär på ojämlikheten.

Politikerna måste sluta se medelklassen som en ständig källa att ösa pengar ur. En tjänsteman som tjänar 37 000 kronor i månaden är inte en av “de rika”, trots att Socialdemokraterna ofta låtsas som det.

Den svenska medelklassen har en hög tolerans för skatt – förutsatt att staten levererar det den ska. Sjukvårdsköer, undermåliga skolor och otrygghet i det egna bostadsområdet kommer att öka medelklassens levnadskostnader ännu mer, och riskerar därför att underminera välfärdsstatens existens. Det kommer i förlängningen att drabba alla grupper i samhället.