Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Bild: TT, LNB

Detta är ett stort, feministiskt misslyckande

Allt från utrikespolitiken till högskolepolitiken ska genomsyras av jämställdhetsperspektiv. Jämställdhetsintegrering, som strategin kallas, kan ibland vara överdriven. Men det finns ett område där genusperspektivet verkligen behövs: Integrationspolitiken.

Det här är en text från TTELA Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

En rapport från Riksrevisionen som släpptes i vintras visade att det finns stora skillnader mellan nyanlända och utrikes födda mäns och kvinnors lika möjlighet att påverka sina egna liv. Gällande förankring på arbetsmarknaden har könsskillnaderna mellan flyktinginvandrare ökat sedan 2005.

Nästan fyra av tio kvinnor i den här gruppen stod 2015 utanför arbetsmarknaden. Motsvarande siffra för männen är en tredjedel. Bland flyktinginvandrare och deras anhöriga är det betydligt vanligare att män har inkomst från förvärvsarbete medan kvinnors inkomster kommer från bidrag knutna till barn, som barnbidrag, föräldrapenning och bostadsbidrag. Det är dåligt för jämställdheten. Den kvinna som inte har egen förvärvsinkomst kommer att vara ekonomiskt beroende av sin make. Dessutom är den höga arbetslösheten bland utrikes födda och nyanlända kvinnor en ekonomisk belastning för skattebetalarna.

En orsak till varför skillnaderna mellan män och kvinnor är så pass stora är traditionella könsroller. Sverige är, sett till arbetsmarknadsdeltagande, ett av de mest jämställda länderna i världen. Kvinnor förvärvsarbetar förvisso inte i exakt lika hög utsträckning som män, men man behöver inte åka längre än till Tyskland för att förstå att den svenska synen på arbete och jämställdhet sticker ut.

Att människor från Mellanöstern och Afrika har en annan inställning till kvinnors och mäns ansvar är inte konstigt. Men modellen att mamman ska ha hand om barnen och pappan ska dra in pengarna fungerar generellt sett inte i välfärdslandet Sverige.

Det måste helt enkelt till politiska åtgärder. Högre krav bör ställas på genomförd SFI-utbildning. Det räcker inte att mannen lär sig svenska. Om kvinnan inte deltar i undervisningen bör även mannens ersättning trappas av.

Integrationsåtgärderna måste också möta kvinnorna på deras planhalva. I stället för “könsneutrala” insatser bör arbetsmarknadsåtgärder och stödprogram utgå från kvinnornas intressen. Den som har tagit hand om barn i hela sitt vuxna liv har kanske svårt att tänka sig en framtid som svetsare. Att arbeta på en förskola, som dagmamma eller sjuksköterska ligger antagligen närmare till hands. Utbildning är centralt, men ta också tillvara på kvinnornas egna erfarenheter.