Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt TTELA
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut

Rossana Dinamarca: Fasta anställningar måste bli en norm

Under min studietid jobbade jag extra som vårdbiträde på äldreboenden. Som timanställd var en glad för varje tillfälle en fick jobba och kunde förbättra ekonomin. Så om en blev inringd var det svårt att säga nej, dessutom fanns en oro över att inte bli inringd nästa gång om en tackade nej.

TTELA Ledare är oberoende liberal. Fristående gästkrönikörer representerar däremot ett bredare spektrum i debatten.

En del av debatten kring smittorisken inom äldrevården har handlat om skyddsutrustning. Folkhälsomyndigheten och personal på äldreboendena har dock påtalat att det är ett större problem än så och handlar mer om arbetsvillkoren och utbildning av personalen. Problem som funnits i många år, men som i dessa tider ger oerhörda konsekvenser.

Som timanställd tackade jag aldrig nej till jobb, inte ens om jag var sjuk. Så länge jag var feberfri och kunde stå tackade jag ja och bet ihop. Det handlade inte bara om pengarna utan också om att inte lämna kollegorna i sticket.

Anställda smittade

Göteborgs Posten skrev i veckan om ett äldreboende i Göteborgsregionen där de testat 57 anställda som skulle arbeta samma dag. Av dessa uppgav 23 att de hade förkylningssymtom d.v.s. feber, hosta, snuva eller halsont. Fyra hade covid-19. Hur kan det då komma sig att folk går till jobbet när det så tydligt trummats ut att om du har minsta förkylningssymptom så ska du stanna hemma?

Jag är helt övertygad om att det till mycket stor del handlar om de otrygga anställningarna. Regeringen gick i början av april ut med att karensdagen tillfälligt skulle slopas. Det blev inte riktigt som de lovade, men oavsett så är det inget som berör eller gör skillnad för den timanställda då den inte omfattas av karensdag. Antingen jobbar du och får lön eller så jobbar du inte och då får du ingenting, sjuk eller ej. För en person som redan vänder på slantarna för att få det att gå ihop, så är det då inte lätt att tacka nej till pengar som sätter mat på bordet till sig och sina barn.

Sämst villkor

De som står i absoluta centrum för att hålla uppe samhället är de som jobbar inom välfärden och serviceyrkena. De som oftast har sämst villkor och löner. De som inte kan sitta och jobba hemifrån från en dator och telefon. Jag hoppas att insikterna om detta ska leda till att deras arbete värderas högre, men också att det arbetsrättsliga skyddet för dessa arbetsgrupper förbättras. Om inte tidigare så har det nu framkommit att människor måste ha råd att få vara sjuka.

Inom äldrevården påtalas just problem med sjuknärvaro snarare än sjukfrånvaro. Fasta anställningar måste bli norm. Det behövs mer och utbildad personal, inom hemtjänsten ska bemanning var sådan att de äldre eller brukarna inte har flera olika människor hos sig.

Egentligen är det åtgärder som borde vidtagits för länge sedan, men om något positivt ska komma ur detta, så låt oss hoppas att vi inte glömmer vilka som bär upp samhället när pandemin är över. Låt oss fortsätta bygga upp välfärden så vi slipper brandkårsutryckningar nästa gång något oväntat drabbar vårt samhälle.