Natofrågan rör på sig snabbt. Under tisdagskvällen (3/5) meddelade Socialdemokraternas partisekreterare Tobias Baudin när regeringspartiet förväntas ha ett besked: 15 maj. Den tidigare tidplanen om ett möte 24 maj har tidigarelagts av oklara anledningar, men en tänkbar förklaring är Finland. Tiden är knapp och en potentiell Nato-ansökan skulle kunna gå så snabbt som två veckor enligt de senaste rapporterna. Enligt uppgifter förbereds ett "snabbspår" för både Sverige och Finland (TT 4/5).
LÄS MER:Nato förbereder snabbspår för Sverige
Den korta processen understryker det faktum att tiden är knapp, inte minst då ansökande länder inte omfattas av alliansens säkerhetsgarantier förrän bläcket har torkat. Givet läget är det bättre att ansöka nu innan det möjligen är för sent, det vill säga när Ryssland skiftar fokus från Ukraina till Östersjön. Det var också ett av nyckelperspektiven som lyftes i SVT:s extrainsatta program "Natomedlemskap? Frågor och svar” (3/5) där ett antal experter och debattörer fick svara på tittarnas frågor och debattera med de andra gästerna.
Trots att Kremls huvudfokus nu är riktat mot Ukraina har Ryssland signalerat sina förtäckta hot mot potentiella svenska och finska Nato-medlemskap. Ryska utrikesministeriets talesperson Maria Zacharova hotade Sverige redan 25 februari, en knapp dag efter invasionen, med "allvarliga militärpolitiska konsekvenser" som skulle kräva "svarsåtgärder” från rysk sida.
I programmet besvarades de högaktuella frågorna om de ryska hoten av diverse experter inom försvar och säkerhet. I grund och botten var det ett informativt program som lyckades spräcka hål på ett flertal myter om vad ett Nato-medlemskap skulle betyda för Sverige, exempelvis att Nato skulle placera kärnvapen på svensk mark mot svensk vilja.
Paneldiskussionen blev ironiskt nog på bästa sändningstid den sista sucken för den svenska pacifismen. Svenska Freds representant Agnes Hellström förde de klassiska fredsargumenten om avspänning, stormaktspolitik och nedrustning. Dessutom poängterade Hellström att det inte finns något "direkt hot mot Sverige". Att gå med i Nato är därför underförstått "onödigt" enligt organisationen.
De pacifistiska argumenten som återupprepats i decennier tycks inte ha påverkats ett skvatt sedan 24 februari. De idealistiska ambitionerna om fred och nedrustning kan visserligen låta vackra i teorin, men i praktiken gör pacifism och alliansfrihet ingen nytta för den stat som invaderats av ett auktoritärt grannland. Detta faktum är skrämmande påtagligt i dagens Ukraina.
Ukraina har under flera år kämpat för att bli Nato-medlemmar. Nato-medlemskapet är onekligen den största garanten för att undslippa rysk militär aggression, men försäkringen kan inte införskaffas när det redan brinner. Därför står Ukraina nu ensamt mot sin blodtörstiga granne.
Insikterna från den svåra sits som Ukraina befinner sig i bör rimligen påverka Sveriges och Finlands Nato-beslut. I mitten av maj har vi möjlighet att teckna Europas viktigaste försäkring. Måtte inte Socialdemokraterna slarva bort korten – vi har inte råd att stå utanför Nato i krigets Europa.
