På TTELA kan du läsa mer om fallet som vår kriminalreporter Lars Carlsson följt upp från början. Läser man nyheterna i fallet får man ganska enkelt bilden av en mycket kriminell person som livnär sig på att förgöra både sitt och andras liv med narkotikabruk- och handel.
Vad jag främst blir nyfiken på när jag följer upp brottmål är de mänskliga beteendemönstren hos den misstänkte: Både under själva rättegången, och i den misstänktes egen berättelse om hur han har hamnat där han är. Det jag reagerade på i 33-åringens fall var att samtliga poliser som hade spanat på honom och som vittnade för rätten, uttryckte alla sin förvåning över att han inte en enda gång hade uttryckt hot mot någon, eller agerat våldsamt. Inte en enda gång under de mer än 40 000 samtalen och aktiviteterna han haft på sin telefon som han hade blivit avlyssnad under de sju månaderna. Det bekräftade även han själv: "Jag har aldrig någonsin slagit någon i mitt liv, jag är ingen våldsam person", sa han till rätten.
LÄS MER:Åkte fast i razzia – 33-åring döms till fängelse
Varför kan detta vara intressant kan man ju fråga sig. Jag skulle vilja påstå att det både förklarar mycket, och samtidigt motbevisar många fördomar man kan få mot personer som befinner sig i en ond cirkel. Och som hamnar i rättsväsendets stolar för att bli dömda för sina handlingar. Bakom de handlingarna finns en människa med sin sanning och sin historia. Vare sig man vill lyssna på dem eller enbart döma dem utifrån deras handlingar.
Även i kriminellas värld finns de onda och de goda. Så var det även denna gång, i denna fullvuxna mans person. Som sedan tonåren varit en brukare av narkotika, på grund av dåliga ekonomiska förutsättningar och dålig självkänsla. Som redan i tidigt skede behövde vara ansvarstagande i familjen, och samtidigt försöka få sig en plats i ett område som redan var utdömd av resten av staden. Bakom handlingarna finns en snäll kille, som försökt få ordning på sitt liv, men misslyckats. Vad gör man när ett helt område består av många snälla kriminella? Som egentligen hade gjort rätt för sig om förutsättningarna tillät? Vad gör vi med deras egentliga historia, den utanför rättsalen och bortanför gatorna?
