Äntligen. Vid årsskiftet slopas - eller i alla fall sänks - den plastpåseskatt som redan från början varit kraftigt ifrågasatt. Det har regeringen i förhandlingar inför den kommande vårbudgeten kommit överens med Sverigedemokraterna om.
När skatten infördes på Liberalernas initiativ och efter att alla utom M och SD röstat ja i riksdagen, hette det att syftet var att minska användningen av plastpåsar och att anpassa Sverige till EU:s plastpåsedirektiv. Det hade man dock kunnat göra på andra sätt. Sådana som faktiskt haft en positiv miljöpåverkan.
Enligt en rapport från Ikem, Innovations- och kemiindustrierna, har skatten istället för att minska användandet av plastpåsar, gjort att försäljningen av svenska miljövänliga plastbärkassar minskat kraftigt och samtidigt som försäljningen av tunna avfallspåsar, med en större fossilandel skjutit i höjden.
Dessutom fanns det i EU-direktivet inget krav på att göra som Sverige gjorde.
Kunder som är bra på att planera och bara småhandlar väljer numera ofta tygkassar
“EU-länderna hade två alternativ, dels kunde man se till att plastpåsarna inte tillhandahölls gratis, dels kunde man införa ett mål om minskad användning av plastbärkassar, man kunde välja det ena eller båda alternativen. Vi anser att det räckte att man dels informerade konsumenterna och dels tog betalt”, sa Lena Lundberg, ansvarig på Ikem för näringspolitiska frågor inom plastområdet häromåret. (Aktuell Hållbarhet 25/2 -22).
Plastpåseskatten har lett till att många storhandlande människor istället köper papperskassar, vilka hamnar i stora högar i förråd och sedan slängs, om de inte gått sönder redan på hemvägen eftersom de varken håller lika mycket som plastkassar eller tål väta.
Kunder som är bra på att planera och bara småhandlar väljer numera ofta tygkassar. Helst sådana med tryck som meddelar omvärlden att “här kommer en riktig miljöhjälte”. Problemet med tygkassebärarna är dock att de inte alls förtjänar någon hjältegloria. Enligt en studie från danska motsvarigheten till Naturvårdsverket behöver tygkassar återanvändas upp till 20 000 gånger för att matcha plastpåsen som det miljövänligaste alternativet. Bomullsodling kräver stora mängder vatten, det går åt mycket bekämpningsmedel och ozonlagret påverkas även av det gödsel som används.
I en intervju i SVT lyfter Runar Brännlund, professor i miljöekonomi vid Umeå universitet, att det är obegripligt varför just butikernas bärkassar beskattas så hårt när de inte orsakar särskilt stor nedskräpning i den svenska naturen utan i princip alltid återanvänds som soppåsar.
“Ingen har förklarat varför det enbart är bärkassar som ska beskattas och inte all plast. Och varför görs inte undantag för påsar av returplast när det finns andra av fossil råvara som är skattebefriade? Skatten saknar logik och sådant riskerar att gröpa ur förtroendet för miljöpolitiken, menar Brännlund (SVT 26/9 2020).
Professorn sätter fingret på det som är viktigast när det kommer till svensk miljö- och klimatpolitik. Det vill säga att de pålagor som åläggs svenskarna måste leda till efterfrågade effekter. Skatter och regler som är symbolpolitik och bara gör livet dyrare och mer komplicerat för medborgarna utan att gynna miljön skapar bara irritation och en ovilja att bidra. Såna blir snarast ett hån. Som platspåseskatten. Därför är det utmärkt att den nu ser ut att försvinna.
