Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt TTELA
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut

Jiyan Behrozy: Jag högg granen själv, ville så gärna fira jul

Jo, för de som inte vet har jag en muslimsk bakgrund. Min mor är troende muslim och missar aldrig någon av de fem bönerna man ber varje dag, och som är en av de fem grundpelarna inom islams lära. Hon brukar hinna med gryningsbönen, men eftermiddagsbönen tar hon igen vid tillfälle hemma efter arbetstid.

Det här är en text från TTELA Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Även om mor alltid hållit hårt om religionen för egen del, växte vi barn upp med kyrkomusik och många timmar spenderade i kyrkan med kören och kristna aktiviteter. Det finns nog inte en enda svensk Jesu-sång jag inte kan utan och innan.

Julen blev en naturlig del för oss barn, men den saknades i hemmet. Som mest fick vi en julklapp och ett julkort från storebrorsan som hunnit ta till sig en del av de svenska jultraditionerna. För föräldrarna var det däremot annorlunda.

Det var inte svårt att lära sig älska juletiden som barn även om julkänslan inte riktigt fanns i föräldrahemmet. Ja, fram tills jag och lillsyrran själva gjorde slag i saken då.

Vi bodde på Signalhornsgatan på Kronoparken i Karlstad och julbelysningen hade prytt kedjelägenheterna så vackert. I ett och annat hem kunde man skymta en klädd julgran från fönstren och snön nådde upp till knäna. Jag var väl kanske tio eller elva år när jag drog med Shilan, min lillasyster, för att hugga en gran i den lilla skogsdungen precis bakom vårt hem.

Ja, julkänslan infann ju sig direkt när vi förstod att vi skulle få med oss hem en alldeles egen liten julgran hem som vi själva kunde klä med glitter och papperskaramellerna vi hade gjort i skolan. Jag vet inte om vi hade tagit med oss en liten yxa ut eller vad vi nu hade använt för verktyg. Men den lilla granen hann inte falla ner från vårt tappra försök till att fira en riktig svensk jul, innan en gubbe dök upp från ingenstans och påminde om allemansrätten. Och att vi inte får ta ner granen själva.

Den är bra, den där allemansrätten. Men såhär på senare år, när jag har möjligheten att köpa hur många granar jag vill och fira precis hur jag vill kan jag inte låta bli att tänka: Varför kunde snubben inte bara gå förbi istället, och låta oss två små flyktingbarn fira denna så älskade, svenska jul?

Och på så vis, komiskt nog, förstod även föräldrarna hur viktig julen var. Vi barn fick, precis som så mycket annat, vara de som visade föräldrarna vägen till att vara en del av det här landets kultur och traditioner.

Jag vill önska alla nya och gamla läsare, en riktigt god jul och gott nytt år. Med Kärlek och värme,