Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Oslo 20200517. Kong Harald, dronning Sonja, Kronprins Haakon, kronprinsesse Mette-Marit, prinsesse Ingrid Alexandra og prins Sverre Magnus på slottsbalkongen under 17. mai feiringen på Slottet i Oslo. Nasjonaldagen feires i år på en ny og annerledes måte på grunn av koronoaviruset. POOLFoto: Fredrik Varfjell / NTB scanpix/ TT / kod  20520
Norska flaggor vajar på Karl Johan den 17 maj. Bild: Fredrik Varfjell

Karl af Geijerstam: Kan Sverige gå med i Nato, kan Norge gå med i EU

Under våren har frågan om ett norskt EU-medlemskap kommit upp på den politiska agendan. Kriget i Ukraina gör att politiska omsvängningar kan komma snabbt.

Det här är en text från TTELA Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

I helgen blev det i praktiken klart att Sverige och Finland går med i Nato. Processen har gått mycket snabbt sedan Ryssland invaderande Ukraina den 24 februari. Idag firar Norge nationaldag med blåsorkestrar, folkdräkter och parader. På samma sätt som kriget i Ukraina har fått Sverige att omvärdera den gamla hållningen gentemot Nato, finns det nu allt fler i Norge som vill debattera frågan om ett EU-medlemskap.

I slutet av mars väcktes frågan av Oslos byrådsleder (ordförande för kommunstyrelsen) Raymond Johansen i en debattartikel i Aftenposten. EU har gått från en säkerhetspolitisk tiger till en global tungviktare, menade den tunga Arbeiderpartipolitikern. Efter detta har Høyre tagit upp frågan på sitt landsmöte. Partimedlemmarna drev igenom, mot partiledare Erna Solbergs önskan, att partiet ska inta en ledande roll i en ny EU-debatt. Till och med inom Miljøpartiet De Grønne har det skett en omsvängning. Partiet är nu för en ny folkomröstning. En av partiets ledamöter i Stortinget, Lan Marie Nguyen Berg, menar att det är nu 28 år sedan Norge folkomröstade om EU och att det finns en hel generation vilken hon själv tillhör som inte har fått bestämma i frågan.

Det finns en stor likhet mellan Norges förhållande till EU och Sveriges (snart historiska) förhållande till Nato. Båda länderna har i praktiken varit så nära man har kunnat komma ett medlemskap, fast ändå inte vara medlemmar. I en artikel i Nettavisen konstaterar Halle Jørn Hanssen att Norge är med i EES, Schengen, samarbetar med 32 olika EU-institutioner inom 12 olika programområden samt att EU är Norges viktigaste handelspartner. Sedan 1994 har Norge godkänt 12 000 olika EU-direktiv utan att ha varit med och fattat besluten. Han konstaterar också att statsminister Jonas Gahr Støre måste tona ned sitt omvittnade stöd för ett EU-medlemskap, eftersom han bildar regering med det EU-kritiska Senterpartiet.

EES-avtalet säkrar tillgången till den gemensamma marknaden, men är under diskussion. Senterpartiet har i regeringsställning drivit igenom att avtalet ska utvärderas och att man ska överväga en Schweiz-modell med flera hundra specialavtal istället. (En sådan lösning avvisades bestämt av EU för Storbritanniens del i Brexit-förhandlingarna.)

Argumenten mot ett medlemskap handlar främst om jordbruket, fisket och energin. Man vill fortfarande subventionera bönderna ännu mer än vad EU gör, inte ha gemensam fiskepolitik och inte dra nya elkablar till Storbritannien och EU. Men inget land kan plocka russinen ur kakan. Det fick Storbritannien erfara den hårda vägen. Som medlem i EU kan Norge vara med och ställa om energisystemen och förvalta våra gemensamma fiskeresurser på ett hållbart sätt. Norskt jordbruk kommer även inom EU få en hel del bidrag, men på en lägre nivå.

Redan idag är det så att tusentals norrmän röstar med fötterna när det gäller EU-medlemskapet varje dag. En stor del av gränshandeln bygger på att Sverige är med i EU, vilket de turistande norrmännen drar fördel av. Skulle Norge gå med i EU skulle en hel del av gränshandeln försvinna, vilket skulle vara en förlust för Sverige. Poängen med EU-medlemskapet är emellertid att vi inte ska räkna på vilka samhällsekonomiska vinster som hamnar ena eller andra sidan en gräns. Vinsterna av samarbetet är gemensamma.

Kriget i Ukraina och faktumet att det var 28 år sedan den senaste folkomröstningen är starka argument för en förnyad norsk EU-debatt och en ny folkomröstning. Sveriges och EU:s budskap till Norge borde vara enkelt: välkomna!