Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt TTELA
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Jiyan Behrozy, ledarskribent på TTELA. Bild: Stefan Bennhage

Jiyan Behrozy: Kompetens bör avgöra rekryteringar på Sveriges Radio

Det som beskrivs hos undertecknarna i den tolv sidor långa skrivelsen ”Vems SR? Ett upprop för representation och mot rasism på SR”, som skickades till Sveriges Radios ledning (augusti 2020), får mig att undra varför inga anmälningar har gjorts till Diskrimineringsombudsmannen (DO) under de år som rasism och diskrimineringar har pågått på Sveriges Radio.

Det här är en text från TTELA Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Det är fullkomligt orimligt att etnisk härkomst och hudfärg ska vara en central faktor att ha i beaktande när man anställs vid Sveriges Radio (SR). Det är samtidigt också fullkomligt orimligt att SR-redaktioner runtom i delar av landet består av enfald och inte alls speglar den mångfald som finns i landet.

Det är förståeligt att känslor inför underrepresentation på public service är mer påtaglig nu under Black Lives Matter. Det flera medarbetare beskriver i en intervju hos Dagens Nyheter (25/9 2020) är bisarra. Inte minst när Freshta Dost, reporter vid Sveriges Radio i Göteborg, berättar i intervjun att hon blivit ombedd att läsa in citat från en bulgarisk tiggare i ett radioinslag, där hon alltså ska tala på bruten svenska.

Bruten svenska

Vad är det som talar för att alla utlandsfödda kan tala på bruten svenska? Flera kan ju knappt tala sitt eget modersmål, på grund av hårt arbete under skolåren för att lära sig tala och skriva korrekt svenska. Även vid det tillfälle som samma reporter ombeds att spela en IS-sympatisör från Göteborg är helt oförståelig. Hennes undran om hon och andra medarbetare med annat ursprung än svensk blivit anställda för att spela kriminella och tiggare, är fullständigt rimlig och relevant. Även där hade det varit på sin plats med en ordentlig anmälan till DO.

Kodjo Alkolor berättar i DN-intervjun att han flertalet gånger hört medarbetare använda n-ordet. Det borde ha gjorts en anmälan varje gång ordet användes. Sveriges Radio har onekligen mycket att jobba på när det gäller fördomar och föreställningar man har mot utrikesfödda.

Jämnare fördelning

Det jag tänker vidare på när det gäller Sveriges Radio och public service överhuvudtaget de senaste åren, är att man har arbetat otroligt hårt för att skapa en jämnare fördelning i mångfald vad gäller rekryteringar av reportrar, nyhetsankare, programledare, reklamstatister etcetera. Resultatet har både synts och hörts, i tv-rutan och på radion. Det är en väsentligt stor skillnad från tidigare. Men se till att denna mångfald då behålls genom att skapa en schysstare arbetsplats att jobba på.

Vid det här laget vet de flesta yrkesutövare inom journalistbranschen att det är svårt att rekrytera journalister som är flerspråkiga och som har ett annat födelseland än Sverige.

Klasskillnader

Jag kan för egen del tala om att jag blev uppmanad av en gammal kollega på P4 Värmland (numera agendachef) att studera journalistlinjen, för att sedan kunna bli anställd hos dem. De hade letat med ljus och lykta efter någon som kunde nå ut till fler grupper i samhället, som de annars inte kunde nå ut till. Jag tror att jag hade blivit förskräckt ifall de uttryckte att jag blir anställd på grund av min hudfärg eller mitt ursprung. Det om något är rasism.

Innan denna uppmaning, som jag än i dag är väldigt tacksam för, hade jag aldrig kunnat se mig själv i rollen som nyhetsreporter på självaste Sveriges Radio i Värmland. Varför? För jag kände inte igen mig i någon av de som arbetade på medierna i Värmland, en ung kvinna från ett så kallat utsatt område med språkfärdigheter.

Det var där i mitt problem låg. Att människor från mitt bostadsområde inte jobbade på de fina nyhetsredaktionerna. Vi var inte tillräckligt bra. Jag platsade helt enkelt inte där. Ännu svårare är det att rekrytera killar från dessa bostadsområden, än i dag. Och jag tror att det är så här man får göra, att man uppmanar killar och tjejer från dessa bostadsområden att välja journalistiken.

De om några borde ha givna platser här. Tänk bara hur mycket kunskap och erfarenheter just killarna besitter. Men rekryteringen ska ju inte ske utifrån hudfärg eller härkomst, den sortens rasism är hög tid för att släppa på nu. Vad är det för sätt att ens se på sig själv på?

Betraktarens ögon och våra egna

Så länge vi går med på att vi ska betraktas utifrån våra hudfärger, genom att kräva att människor av varierad hudfärg ska anställas, kommer vi också att bli bemötta därefter. Jag tror att den avgörande förändringen i rasismen kommer att ske när vi börjar se på oss själva som människor med färdigheter, före nyanser på vår hud. Det är vår kompetens och språkfärdigheter som ska vara den främsta orsaken till att vi kan besitta positioner där vi bland annat levererar nyheter till lyssnare och tittare.

De argumenten är en förminskning mot alla de som faktiskt besitter topp-positioner eller som har studerat på akademisk nivå i många år och som har olika hudfärger. Har de blivit anställda på grund av nyanser på hyn eller på grund av kunskap och kompetens?

Kraftfull policy

Med det sagt vill jag understryka att det här inte på något sätt är en förminskning på de upplevelser som undertecknarna i uppropet har. Tvärtom anser jag att det bör tas på största allvar, och att Sveriges Radio bör införa en mer kraftfull policy och helt enkelt be de som inte kan respektera olikheter och som sysslar med rasistiska uttalanden att omedelbart lämna arbetsplatsen. De kan söka sig någon annanstans.

Men argumenten för anställningar och chefspositioner borde ha formulerats med andra argument än att det också ska handla om hudfärger.