Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Skattesänkare? Ulf Kristersson (M) har goda chanser att bli statsminister, men exakt vilken ekonomisk politik regeringen kommer att bedriva är oklart. Bild: Fredrik Sandberg/TT
Skattesänkare? Ulf Kristersson (M) har goda chanser att bli statsminister, men exakt vilken ekonomisk politik regeringen kommer att bedriva är oklart. Bild: Fredrik Sandberg/TT

Joakim Broman: Kristersson måste skapa en hållbar ekonomisk politik

Den tillträdande regeringen kan göra stor skillnad på skatteområdet. Dags att kliva bort från kortsiktig kompensation till en hållbar ekonomisk politik.

Det här är en text från TTELA Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Du ska ha råd med livet, proklamerade Moderaterna i sitt valmanifest. I valrörelsen har nästan varje ekonomisk fråga haft koppling till plånboken. Hur ska folk kompenseras så att de har råd med elräkningarna, med matkassen och att tanka bilen?

Att staten kliver in och täcker upp för de mest extrema händelserna, som de rekordhöga elpriserna, är inte konstigt, särskilt inte som krisen till stor del förvärrats på grund av politiska felbeslut.

Men på det stora hela måste den blivande statsministern Ulf Kristersson (M) hitta bort från idén om att olika grupper ska kompenseras för stigande priser. Det är ett orimligt sätt att bedriva politik och något som riskerar att gynna välbeställda på svaga gruppers bekostnad.

Istället måste den nya regeringen driva en tydligt liberal och borgerlig politik. En stomme till det finns redan i Moderaternas och Liberalernas ekonomiska politik. M har inte själva lyft fram det framför plånboksfrågorna, men i valmanifestet gör man det tydligt att man vill sänka skatten på arbete, företagande, sparande. Det står att anställningskostnaderna "kraftigt ska sänkas” för den som anställer nyanlända och långtidsarbetslösa. Kanske kan man damma av Alliansens förslag till inträdesjobb?

Att komma bort från kortsiktigheten i den ekonomiska politiken bör dock inte bara innefatta översyn av bidrag och inkomstskatter. Den borgerliga regeringen borde också ta tillfället i akt att göra det som januarisamarbetet inte mäktade med: att initiera en mer omfattande skattereform. Det är nu över 30 år sedan "århundradets skattereform” i början av 1990-talet, och skattesystemets trädgård har blivit både vildvuxen och full med invasiva arter. Beskattningen av arbete är bland de högsta i världen, och såväl kapitalbeskattningen som konsumtionsskatterna är fulla av snedvridande effekter. Många sektorer är helt momsbefriade och momssatserna varierar på märkliga vis.

Att sänka skatten på arbete får den nya regeringen gärna göra till att börja med, men därutöver skulle en del av den kvarvarande skattebördan behöva skiftas från arbete till konsumtion. En mer enhetlig kapitalskattemodell vore också bra, även om det är mindre sannolikt efter diverse partiers besked – inte minst M:s kategoriska nej till förändrad fastighetsskatt och ränteavdrag – i valrörelsen.

En genomtänkt skattepolitik kan återupprätta arbetslinjen och utgöra en bra grund för höjda ambitioner inom integrationspolitiken. Mer än något annat ger det människor en chans att ha råd med livet, som Moderaterna uttryckte det.