Jag vill berätta lite kort om hur det var när jag var i samma ålder som dessa terroriserande förövare. Det fanns bråkiga ungdomar då också. Men jag kan för mitt liv inte minnas att invandrargäng gav sig på ensamma svenska ungdomar. Självaste invandrargängen bestod av svenskar också. Det var tydligt vilka svenskar som inte gillade invandrare. De var skinheads med bomberjackor och svarta kängor från småorterna utanför Karlstad som kom och muckade bråk med invandrarkillarna.
Det fanns en balans på områden likt stadsdelen Kronoparken. Även om det var många invandrare som bodde där, var majoriteten av skolelever fortfarande svenskar. En av brorsans kompisar, svensk, skojbråkade med en släkting till mig på högstadiet. Det räckte för mig som liten tjej att säga: "Vad gör du? Det där är min kusin", för att han skulle sluta.
Men kusinverksamheten ingav ändå respekt och alla som hade kusiner var fredade från mobbing och elakheter. Men man slog inte svenska ungdomar, man tyckte ju synd om dem just för att de inte hade samma system som vi använde oss av när det behövdes. Kusinstrategin, ni vet. Det var ens pinsamt att slå svenskar. Man brukar ju säga att även i krig finns det regler. Och precis så var det när vi var yngre. Man gick inte över vissa gränser, man slog inte på de ensamma, eller svaga, eller de utan något skydd. Det fanns ändå en hederlighet hos de tuffa killarna som vi inte kan se skymten av i dag. Det är fega kräk vi ser i dag, som inte har en enda vettig anledning att skrämma livet ur de som inte har något skydd utom kläderna de bär. Skinheadsen startade på sin höjd något bråk och stack lika fort som de kom.
Men hatet jag ser hos dessa ungdomar i dag, i så låga åldrar och föreställningen de har om att misshandla ungdomar med sådan aggression och med stolthet visa upp det och filma. Herregud. Förr sprang man iväg för att man var rädd för att polisen skulle gripa en, i dag står ungdomar ansikte mot ansikte med poliser och berättar att det är dem som begår brotten och man kan inte ens gripa dem för det.
Jag tycker synd om det Sverige jag befinner mig i dag. Jag kan helt ärligt inte på samma sätt säga att jag är lika stolt över det. Jag tycker att det här är pinsamt, det är lågt. Men jag har också förstått att hela spektaklet är ett spel. Regeringen ser tydligare än mig vad som händer. De ser och vet bättre än vad jag vet när dessa ungdomar blir förnedrande gång på gång.
Men dessa kriminella, våldsamma barn som borde betraktas som vuxna med tanke på deras hemska aggression skapar arbetstillfällen åt åklagare, advokater, kriminalvårdare, poliser, häktespersonal, psykologer, kiosker på fängelser. Staten är helt enkelt beroende av att dessa kriminella finns. För inte ens segregationen är ett tillräckligt argument för att förklara att dessa ungdomar misshandlar och förnedrar så hårt för att de bor i ett segregerat område. Även om resultatet av segregation ger liknande resultat, men den här nivån vi ser i dag, det är något annat. Det är videon som vi i Sverige tappade hakan för när vi såg att ungdomar i USA gjorde på samma sätt. Och nu har vi det mitt framför våra näsor.
Jag minns för ett par år sen när man använde sig av ex-kriminella killar i Stockholm som fritidsledare eller mentorer åt unga, bråkiga killar. De ex-kriminella killarna arbetade med ungdomar på ett språk som ungdomarna förstår, med ordentliga tag. Det gav resultat men så får man ju tydligen inte arbeta i Sverige, det ska ju vara med lekar och fikastunder. Jag är ledsen att säga det men våldet är på en helt annan nivå i dag, och om man är seriöst orolig för ungdomarna som blir misshandlade, förnedrade och filmade, så tar man in de ex-kriminella igen och låter dem sköta jobbet som varken staten eller politikerna kan. Endast de kan prata på samma språk som förövarna kan.
