Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

 STOCKHOLOM 20211029Coronakommissionens ledamöter fr v Camilla Lif, Mats Thorslund, Shirin Ahlbäck Öberg, Mats Melin (ordförande), Göran Stiernstedt, Vesna Jovic, Ann Enander och Joakim Sonnegård då Coronakommisionens delbetänkande presenteras i riksdagen på fredagen.Foto: Christine Olsson / TT / kod 10430
Granskat. Coronakommissionen har överlämnat sitt slutbetänkande, där Sveriges hantering av coronapandemin har analyserats. Bild: Christine Olsson/TT

Joakim Broman: Mörkläggningen är pandemins verkliga skandal

Coronakommissionens kritik mot statens hantering av coronapandemin är välavvägd. Den verkliga skandalen finns i försöken att mörklägga dokumentationen.

Det här är en text från TTELA Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Vid lunchtid på fredagen (25/2) lämnade Coronakommissionen över sitt slutbetänkande om hur Sverige klarat coronapandemin. Trots det kallas dokumentet för "Ett deltidsbokslut”. Dels för att pandemin inte är helt över. Dels för att utvärderingarna kommer att behöva fortsätta bortom februari 2022. Rapporten är ingen slutlig dom utan ett slags första utkast på historieskrivningen.

Det är också anledningen till att kommissionens slutsatser är försiktiga. På det stora hela har Sverige klarat sig förhållandevis väl genom pandemin. I jämförelse med de flesta länder har vi relativt låg överdödlighet för åren 2020 och 2021.

Men jämförelser mellan länder är svåra, vilket inte minst illustreras av skillnaderna mellan Sverige och våra närmaste grannländer. Hur kommer det sig exempelvis att Finland, Danmark och Norge har lägre överdödlighet under pandemiåren? Många har sedan våren 2020 anklagat "den svenska strategin” för att vara misslyckad och farlig, men som kommissionen lyfter fram är det svårt att se att hårda nedstängningar generellt haft önskade effekter när man tittar på andra exempel. Tvärtom lyder ett par av slutsatserna att de svenska vägvalen kring exempelvis frivillighet framför tvång och beslutet att hålla skolor och förskolor öppna i det stora hela var riktiga.

Skillnaderna mellan de nordiska länderna kan förmodligen förklaras med faktorer som medellivslängd, skörhet bland äldre som följd av tidigare influensasäsonger, och kanske främst vilken vecka som var den huvudsakliga sportlovsveckan.

Med det sagt har de svenska smittskyddsåtgärderna varit långt ifrån perfekta, och särskilt inte i pandemins tidiga skede. I en jämförelse av 41 länders överdödlighet har Sverige högst andel dödsfall i pandemins början, i relation till den totala dödligheten under 2020/21. Nästan hälften av Sveriges covid-orsakade dödsfall skedde under våren 2020. Utifrån det pekar kommissionen på att smittskyddsåtgärderna var för få och för sena. Man anser exempelvis att det är "anmärkningsvärt” att gränsen för allmänna sammankomster sänktes till 50 personer först i slutet av mars 2020, när smittspridningen pågått i veckor.

Sveriges strategi var rätt, men den materiella och mentala beredskapen var svag. Råden var otydliga. Provtagningen borde ha byggts ut snabbare. Munskydd borde inte ha avvisats som åtgärd.

Regeringen får viss kritik för att man helt förlitade sig på Folkhälsomyndighetens expertis, istället för att göra politiska avvägningar. Men det som är uppseendeväckande i regeringens hantering är inte smittskyddsåtgärderna, utan försöken att mörklägga dokumentation. Först efter mediegranskning och debatt fick kommissionen full tillgång till allt material man behövde. Mats Melin påtalade också på pressträffen att det verkar som om en stor mängd dokumentation helt enkelt aldrig existerat.

Genom en av de största kriserna i modern tid förde centrala personer i regeringskansliet inga minnesanteckningar eller dagböcker och bara undermåliga protokoll. Det försvårar kraftigt lärandet inför nästa kris och sätter ansvarsutkrävandet ur spel. Det, snarare än den svenska strategin eller den första vårens misstag, är coronapandemins verkliga skandal.