Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Bojkott. Fotbollssupportrar uppmanar till bojkott av VM i Qatar, som inleds i veckan. Bild: Martin Meissner
Bojkott. Fotbollssupportrar uppmanar till bojkott av VM i Qatar, som inleds i veckan. Bild: Martin Meissner

Mimmie Björnsdotter Grönkvist: När slutsignalen ljuder har Fifa blod på sina händer

Det måste gå att ha både sport och politik i huvudet samtidigt, när det närmar sig avspark i Qatar.

Det här är en text från TTELA Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Fokusera på fotboll. Det skriver Fifa, i ett brev till samtliga lag som deltar i fotbolls-VM, som invigs i Qatar på söndag (20/11). Brevet är signerat av Fifas ordförande Gianni Infantino och generalsekreterare Fatma Samoura, och innehåller formuleringar om att även om fotbollen inte existerar i ett vakuum, bör sporten inte dras in i ideologiska konflikter (BBC 4/11). Budskapet är att fotboll och politik ska hållas separat.

Det kan låta vettigt. Visionen att sporten ska vara större än dagens politiska konflikter – ett forum där människor möts över nationsgränser och något gemensamt för hela världen att dela är en vacker vision.

Problemet är att det är Fifa själva som skapat en situation där det är omöjligt att separera sporten från politiken. Det är en naturlig konsekvens av att låta diktaturer muta sig till att få stå värd för mästerskap.

Redan att låta världsmästerskapen bli en del av en absolut monarkis PR-maskineri är illa nog. Situationen i Qatar förvärras dock avsevärt av de fruktansvärda arbetsförhållanden som mött de arbetskraftsinvandrare som byggt arenor och andra faciliteter inför mästerskapet, något som kritiserats hårt av människorättsorganisationer som Human Rights Watch. Tusentals arbetare har fått sätta livet till i den extrema hetta som är anledning till att mästerskapet går av stapeln på vintern istället för i mitten av sommaren. Både Qatar och Fifa har blod på sina händer.

Dessutom ansåg inte ens Fifa själva att politiken helt kan hållas separat från fotbollen, när man tidigare i år valde att utesluta Ryssland till följd av den fullskaliga invasionen av Ukraina. Vissa gränser måste finnas, och ett land som invaderar sina grannar har definitivt diskvalificerat sig. Nu höjs röster för att inte heller Iran inte borde välkomnas, till följd av landets brutala behandling av sin befolkning, främst den kvinnliga halvan, vilket uppmärksammats i den senaste tidens protester. Det kanske vissa tycker är över gränsen för Fifas inblandning i politiska angelägenheter. Samtidigt hänvisar aktivister till att sättet kvinnor nekas tillträde till arenor i Iran kan bryta mot det internationella fotbollsförbundets egna stadgar (BBC 6/11).

I slutändan är det här en diskussion som är viktig att ha. Fotbollen bör som regel inte blandas samman med allsköns politik, men kan inte heller hållas separat från grundläggande etik. Varken mutskandaler eller brott mot mänskliga rättigheter kan sopas under mattan med hjälp av uppmaningen att fokusera på fotbollen. Ens under ett världsmästerskap.