Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt TTELA
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut

Jiyan Behrozy: Pinsamt att journalister och politiker hånar Lamotte för skyddsvästen

Det cirkulerar förlöjligande bilder på Lamotte iförd flytvästar och stridsutrustning efter hans medverkan med skyddsväst i Sverige möts: direkt, på sociala medier.

Det här är en text från TTELA Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Jag ska vara ärlig och säga att jag själv flinade lite när jag såg honom. för jag tyckte att västen såg liten ut och att våra egna skottsäkra västar på jobbet är så mycket snyggare. Första gången jag besökte Kronogården bar jag en av våra skottsäkra västar. Men jag förstod snabbt att den inte alls behövdes. Jag visste ju inte vad jag hade att vänta mig, det hade varit så mycket bilbränder och kriminalitet och ryktet hade gått om hur farligt det var där. Området hade bevakats hårt, med all rätta, och jag ville vara på den säkra sidan. Tio minuter senare kändes det redan som hemma och lika säkert som på Kronoparken, och jag stod hängandes över en bil och pratade med några av Kronogårdens bilbrännare.

De påtalade flera gånger att de inte ville bli fotade eller filmade och självklart respekterade jag detta. Jag vet också att jag får mer utav mitt arbete om jag skapar en relation till intervjuobjekten där de känner sig trygga av att prata med mig, och vi möter varandra halvvägs. Det fanns en ömsesidig förståelse. Värre än så var det inte och sedan dess har jag aldrig mer burit den skottsäkra västen.

Joakim Lamotte har agerat aningen annorlunda, han arbetar annorlunda och tar sina rättigheter att filma direkt på allmänna platser. Jag säger ingenting om hans arbete för det är inte relevant i nuläget. Jag vet bara att jag och majoriteten journalister inte arbetar så. Man kan tycka att det är provokativt och onödigt av honom, men han har valt sitt sätt och man kan inte annat än att ge honom rådet att lägga av och om han inte vill det så är det hans rättighet att jobba så som han gör. Man behöver inte ge honom nöjet att finnas på plats och bekräfta hans fördomar.

Det jag inte förstår är varför journalister och politiker hånar honom för skyddsvästen. När polisen säger att det finns en hotbild mot honom och de självmant agerar utifrån att yttrandefriheten ska fortsätta råda och skyddas borde väl politiker och journalister vara de sista som går ut och hånar honom på FaceBook och Twitter. Det är kanske enkelt för politiker att håna honom, när de själva har tillgång till livvakter dygnet runt. Vilket journalister och aktivister inte har.

Oavsett vad man tycker om hans journalistik eller aktivism så är det väl viktigast att han tar sig rätten att skydda sig själv? Sen kan man tycka att det var ett löjligt utspel av honom men ni som har barn och familjer att gå hem till, borde förstå honom mer än någon annan.

Jag kan för egen del säga att jag är säker och trygg på Kronogården, inte för att mitt arbete på något sätt är sämre än Lamottes, eller för att man behöver sätta citationstecken i min titel som Chang Johannes Frick på nyheteridag.se så fint och hånfullt gjorde, utan för att jag inte arbetar på ett sätt där de boende anser mig vara upprörande. Men lika säker på platsen är tyvärr inte Lamotte. Jag är så nöjd över att Kronogårdare visade sig från sina bättre sidor när han kom, ska jag tillägga. Även om Lamotte själv ser det som att de inte "vågade".

Jag tror att polisen visste vad de höll på med den dagen när de eskorterade honom till SVT debatten, satte in ett stort antal kravallutrustade poliser, polishelikopter och polishästar. Det här är också orsaken till att jag ansåg att det var bra av stadsdirektören att erbjuda en annan debattlokal.

Vidare vill jag också säga att även jag har varit i ett krigshärjat Irak, eller södra Kurdistan. Jag bar skottsäker väst vid ett tillfälle under de fem månader jag var mitt i krigszoner, men där är man säker på ett annat sätt:

Man är alltid omringad av sällskap som bär vapen. Man vet att man knappt hinner åka några kilometer innan man kommer till en checkpoint som säkerställer vad man har i sin bil och som säkerställt vad alla som åkt in och ut från dessa checkpoints har haft i sina bilar, vapen, bomber, och annan ammunition. Man vet också att om faran kommer, så är den tydligt uppenbar. Man vet vem som är ens fiende. I Sverige har man ingen aning, här vet man inte vem som bär vapen eller knivar, eller vem som är ens hot. Den här mobbingen av Lamotte borde snarast upphöra, och dags för honom att anlita någon som kan rensa i hans kommentarsfält.