Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Slöseri. Matsvinnet är stort, något som orsakar både ekonomiska förluster och stora klimatutsläpp i onödan.  Bild: Jonas Ekströmer/TT
Slöseri. Matsvinnet är stort, något som orsakar både ekonomiska förluster och stora klimatutsläpp i onödan. Bild: Jonas Ekströmer/TT

Joakim Broman: Problemet med matsvinnet är svårt att lösa

Matsvinnet innebär både ekonomiska förluster och klimatmässig påverkan. Men problemet är inte så lätt att lösa som vissa tror.

Det här är en text från TTELA Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Ett impulsköp i Ica-butiken – den här veckan ska vi äta mer hälsosamt – blir liggandes i kylskåpet några veckor innan det dåliga samvetet övergår i rensning. Parmiddagen blir inställd, barnen vägrade de vegetariska köttbullarna.

Matsvinnet kan nog ta många former, men slöseriet blir inte mindre iögonfallande för det. Hushållen slänger eller häller ut 370 000 ton ätbara livsmedel varje år. Utöver ekonomiska förluster innebär den slängda maten minst en miljon ton i onödiga klimatutsläpp, skriver flera forskare och experter i Göteborgs-Posten (2/5).

Forskarna har rätt i att matsvinnet är en bortglömd klimatfråga. Men frågan är inte, som de också påstår i sin debattartikel, en "lågt hängande frukt”. Att minska svinnet är svårt. Tidigare regeringsuppdrag verkar inte ha gjort någon märkbar skillnad.

Ekonomiska styrmedel efterfrågas, men det är svårt att se hur sådana skulle utformas när det kommer till hushållens matsvinn. I grunden beror slöseriet på att maten är för billig, och att folk därför handlar obetänksamt. Men det är knappast en hållbar lösning att införa en matsvinnsskatt, eftersom det skulle slå hårdast mot de lägst bemedlade. Något slags "pantsystem”, där den som slänger mindre mat får tillbaka pengar, är inte genomförbart. En del kommuner väger olika typer av avfall i hanteringen, men hur ska man kunna göra skillnad på vad som var ätbart och inte? Det framstår inte som rättvist att straffa de som slänger mycket bananskal och benpipor i biogaspåsen.

Då är det lättare att arbeta med andra delar av livsmedelskedjan. Företag som hanterar livsmedel skulle kunna få bättre incitament att göra något nyttigt av det som är på väg att slängas. I Malmö finns en lunchrestaurang som lagar mat på matsvinn. På Gotland gör ett destilleri sprit på öns oönskade matrester. Mer avfall skulle kunna gå till produktion av biogas, som i energisystemet bidrar till att tränga undan rysk naturgas. Det är förstås inte optimalt att ätbar mat rötas till gas, men bättre än ingenting.

Jordbruket kan också bli mer klimatsmart, och minska de inneboende utsläppen i de varor som till slut slängs. På sikt kanske labb-odlat kött kan tränga undan en del av den klimatintensiva köttproduktionen.

Matsvinnet är ett sorgligt slöseri, men det kommer inte att försvinna med några enkla medel eller påbud från myndigheter. Från politiskt håll är det nog bättre att fokusera på resurseffektivitet och generella styrmedel. Det förhindrar naturligtvis inte att konsumenterna tar sitt ansvar. Handla lagom, och laga det du har i kylskåpet.