Försummade. Det finns allvarliga brister i vården för personer med schizofreni och andra psykostillstånd, som riskerar att leda till ökat lidande och för tidig död.
Försummade. Det finns allvarliga brister i vården för personer med schizofreni och andra psykostillstånd, som riskerar att leda till ökat lidande och för tidig död. Bild: isabell Höjman/TT

Mimmie Björnsdotter Grönkvist: Psykiatrin sviker människor med schizofreni

Ett allt för brett paraplybegrepp som "psykisk ohälsa" riskerar att osynliggöra de som är allra värst drabbade och i störst behov av vård.

ANNONS
|

I Altinget (13/4) menar tre debattörer, varav en psykolog och en ledamot i Schizofreniförbundet, att psykiatrin sviker människor med schizofreni. De refererar till en utvärdering av vården utförd av Socialstyrelsen, och finner en försummelse av gällande riktlinjer de väljer att kalla "patologisk". De pekar även tydligt ut vilket lidande det riskerar att leda till för individerna som drabbas, och för deras närstående. Ytterst kan det handla om för tidig död.

Personer med schizofreni tillhör en av samhällets svagaste grupper. Utsattheten är hög, sjukdomsbördan stor och tillståndet leder ofta till nedsatt funktion. Risken att dö i förtid stor – medellivslängden för de drabbade är 12-15 år kortare än för den övriga befolkningen. De är även en liten grupp, omkring 1 500 till 2 000 insjuknar i schizofreni varje år och totalt lever mellan 30 000 och 40 000 med diagnosen. I kombination med det allvarliga och komplexa psykiska lidandet – som kan ta upp en stor del av den drabbades liv – riskerar det att skapa en utsatt grupp som har svårt att göra sin röst hörd och som riskerar att glömmas bort.

ANNONS

Inte sällan är vårdbehovet hos de här patienterna stort

Symptomatiskt är att det sällan är schizofreni som avses när vi ska "prata om psykisk ohälsa," ett viktigt ämne som givits mycket debattutrymme de senaste åren. I regel handlar det dock om att uppmärksamma lidande som är vanligt, nästan allmänmänskligt, som ångest eller utmattning. Psykiatriprofessorn Christian Rück hade en poäng när han för några år sedan skrev en artikel DN Debatt (21/8-2020) och menade att vi behöver sluta använda ett så brett paraplybegrepp, som klumpar ihop såväl ofarliga besvär med livshotande tillstånd. Dessutom hänvisade han till att befolkningens psykiska lidande inte tycks ha ökat, trots larm och ökad diagnostik och medicinering. Rück menade att vi behöver lära oss skilja på själens skrubbsår och själens benbrott. Annars skapas en bild av att allt lidande, även det djupt mänskliga, går och bör behandlas bort i psykiatrin.

Med den terminologin är det dock tydligt att schizofreni är ett av själens benbrott. Tillståndet behöver behandlas för att patientens tillstånd inte ska förvärras. Inte sällan är vårdbehovet hos de här patienterna stort. Inom den psykiatriska slutenvården är det många som behandlas för just schizofreni och andra liknande psykossjukdomar. Att de riktlinjer grundade på vad som tycks ge bästa utfall inte följs är allvarligt och behöver rättas till.

ANNONS

Samtidigt behövs ökad tydlighet i debatten, och en rejäl funderare kring vilka vi pratar om när vi pratar om psykisk ohälsa. Det breda begreppet klumpar ihop vitt skilda tillstånd – och riskerar att osynliggöra de som ofta behöver vården som mest, men inte sällan har svårare att göra sina röster hörda. Visst behöver vi prata om milda ångesttillstånd och lindriga depressioner, men det får inte ske på bekostnad av de som drabbats av mer kroniska och förlamande former av psykiskt lidande.

ANNONS