På armlängds avstånd. Jimmie Åkesson (SD) och Johan Pehrson (L) var inte överens.
På armlängds avstånd. Jimmie Åkesson (SD) och Johan Pehrson (L) var inte överens. Bild: Pontus Lundahl/TT

Mimmie Björnsdotter Grönkvist: Skillnader i kultursyn gav drag i debatten

Under partiledardebatten i SVT:s Agenda diskuterades bland annat sagoläsning på bibliotek och skillnaderna mellan en liberal och en konservativ syn på kulturens frihet blev tydlig.

ANNONS
|

Skamlös vinhora, skamlös vinhora, skamlös vinhora. Sverigedemokraternas partiledare lät som en trasig skiva när han i Agendas partiledardebatt repeterade det från engelska direktöversatta namnet på en drag queen som uppmärksammats för sitt deltagande i sagostunder för barn. Ett namn vars slutled – behöver det ens sägas – inte använts i samband med att hon uppträtt inför barn. Som ändå används som intäkt för att dragartisteri inte är lämplig underhållning för barn. Åkesson var nästan övertydlig om att det finns en gräns för principen om armlängds avstånd, när politiker behöver blanda sig i den offentligt finansierade kulturens innehåll, och den går vid sagoläsande drag queens och nazister på bibliotek.

ANNONS

Att SVT valde kultur som ett debattämne i söndagens partiledardebatt möttes av kritik. Dels för att det ju finns andra viktiga ämnen – såsom säkerhet, försvarspolitik eller välfärd – som inte togs upp. Det är dock en kritik som nästan alltid går att rikta mot debatterna, eftersom tidsutrymmet är begränsat och det är omöjligt att hinna med allt. Det måste sållas och ämnen behöver väljas bort trots att de är viktiga. Den här gången gavs kulturpolitiken utrymme, och programledarna påpekade själva att det var länge sedan sist. Desto rimligare då, särskilt när debatter som den om drag queens på bibliotek rasat i flera månader och inte tycks avta i styrka.

En annan invändning, som ofta kommer från liberaler, är att ifrågasätta att SVT lägger tv-tid på kulturkriget istället för riktig politik. Med det senare menas i regel materiella och ekonomiska frågor. De missar att kulturen – och konflikterna därom – är högst verkliga och spelar stor roll i människors vardag. Att rita upp en linje mellan "riktig" politik och kulturfrågor är bedrägligt. Dessutom blottlägger sådana debatter grundläggande värderingskonflikter i politiken, som är relevanta att tydliggöra för väljarna.

Genom det nuvarande regeringsunderlaget går en tydlig gräns mellan regeringspartierna och Sverigedemokraterna, och då inte bara vad gäller frågan om armlängds avstånd och politisk styrning av kulturen. Även om den konfliktlinjen också är relevant. Att Liberalernas partiledare Johan Pehrson är tydlig med att det inte är av ondo är drag queens läser på bibliotek, och frågar Åkesson om de inte ska besöka en sagostund tillsammans någon gång gör skillnaden mellan ett liberalt sinnelag och ett Sverigedemokratiskt kristallklart. Öppenhet och nyfikenhet står mot slutenhet och rädsla. Det är relevant för väljarna ta del av och går inte att nedlåtande reducera till "kulturkrig" – för slutändan handlar det om vad för samhälle man vill se.

ANNONS
ANNONS