Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Nu öppnar Fritidsbanken i Vänersborg.

Max Eskilsson: Snälla låneregler blir att göra en stor björntjänst

Fritidsbankens öppnande i Vänersborg är lovande, men lånereglerna är för snälla och sänder ut fel signaler.

Det här är en text från TTELA Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

I dag invigs Fritidsbanken på Sportcentrum i Vänersborg. Även om portarna slås upp först nu är själva upplägget på flera håll i Sverige etablerat. Den ideella verksamheten startade ursprungligen 2013 i Värmland för att sedan sprida sig till flera kommuner i landet. I Trollhättan finns Fritidsbanken sedan tre år tillbaka. Konceptet är att diverse typer av begagnad sport- och fritidsutrustning lånas ut och sedan en tid tillbaka har vänersborgare kunnat skänka sådant som inte längre används, för att börja bygga upp en grund.

Det framstår lite som franchise fast med ideell utgångspunkt, där kommunerna får en viktig roll för att nya så kallade banker ska kunna starta upp. I Vänersborg är just det offentliga den största finansiären. Vänersborgs kommun/Arena Fritid står som huvudman tillsammans med SISU Idrottsutbildarna och Västra Götalands Idrottsförbund.

Ett uttalat miljötänk finns med i bilden: Prylar och utrustning bör användas så länge det är möjligt och inte stå bortglömda i källare. Idén är absolut lovvärd. Ur hållbarhetssynpunkt kan det bidra till att mindre slängs i onödan och att unga i behov av specifik utrustning ibland får goda chanser att använda begagnat i stället för att behöva lägga stora slantar på nyköp.

Samtidigt är inte lånereglerna glasklara. Att lånen i sig bör vara avgiftsfria är det svårt att invända mot. Däri ligger själva poängen med verksamheten. Förhållningsreglerna kring lånet är desto vagare. Maxlånetiden är fjorton dagar och inga förseningsavgifter tas ut. Som om det inte det vore nog är gränsen på två veckor inte heller den helt definitiv, utan "vissa undantag kan ske" efter lokal kontakt, förklarar Fritidsbanken i sin lista över regler.

Den välvilliga idén som genomsyrar lånereglerna kan tyckas sympatisk. Engagerade personer som tränar och gör det miljömedvetet ska inte stressas av avgifter och återlämning, verkar den antydda tanken vara. Men det mot låntagare välvilligt tänkta upplägget riskerar att utmynna i en björntjänst där attityden till lån blir alltför slapp. Avgifter hos andra jämförbara motsvarigheter, som bibliotek, finns trots allt inte för att tjäna pengar. Symbolvärdet är det viktiga. Med tanke på att det rör sig om en huvudsakligen offentligt finansierad verksamhet måste alla i den tänkta målgruppen åtminstone ha möjligheten att utnyttja den.

Utan en, om än mycket liten, egenavgift vid försening nedvärderas lätt synen på det lånade, bort från något värdefullt att vara rädd om och lämna in i tid. Om inget behöver betalas finns stora risker att återlämningarna skjuts upp, tvåveckorsgränsen blir i praktiken obefintlig om det lånade lika gärna kan lämnas senare utan att det påverkar låntagaren. Luddigheten kring omlån kan i sin tur förstärka känslan av att det inte är så noga med vilken period lånet gäller.

Fritidsbanken har stor potential att bli ett nytillskott som främjar miljö och en aktiv livsstil för Vänersborgs invånare. Med de märkligt fria reglerna bestämda uppifrån gäller det nu för personalen att redan från början hitta bra sätt att ta sitt ansvar med tydlighet om vad lån och varsamhet om det lånade innebär.