Regeringen har antagit en ny ANDTS-strategi – alkohol, narkotika, doping, tobak och spel. Strategin utgör ramverket för det offentligas arbete mot skadliga beroenden. Innan den kan träda i kraft behöver den dock passera riksdagen.
Egentligen skulle en ny strategi varit på plats redan i fjol – men den fälldes först i Socialutskottet, sedan i riksdagen. Regeringen ombads förtydliga strategin vad gällde såväl övergripande prioriteringar som ansvarsfördelning för olika insatser. Inte minst efterlyste utskottet att strategins mål skulle utformas med hänsyn till olika nikotinprodukters skillnader i skadeverkning. Det tycks dock regeringen ha ignorerat i utformningen av den nya strategin.
Socialutskottet ville även ge relevanta myndigheter i uppdrag att ta fram vetenskapligt underlag som klargör gradskillnaden i olika ANDT-produkters skadlighet. När regeringen nyligen presenterade det uppdaterade förslaget på strategi så gav man därför samtidigt Folkhälsomyndigheten, Socialstyrelsen och SBU i uppdrag att sammanställa kunskap om olika tobak- och nikotinprodukters skadeverkningar. Regeringen vill att det underlaget sedan ska ligga till grund för att utforma nästa strategi.
Det kan låta som att regeringen därmed går på Socialutskottets linje. Men att kartlägga skadeverkningar hos enskilda produkter är långt ifrån detsamma som att klargöra gradskillnaden mellan dem, och det är just gradskillnaden som är det relevanta i sammanhanget. Snus är exempelvis ingen hälsoprodukt, men skillnaden i skadlighet gentemot cigaretter är enorm. Förbränningen är långt farligare än nikotinet i sig. Att Sverige har betydligt lägre tobaksdödlighet jämfört med andra länder, utan att ha ett betydligt lägre bruk, beror högst sannolikt på att många väljer bort de dödliga cigaretterna till förmån för det långt mindre farliga snuset.
Utskottet ville att den skillnaden i dödlighet skulle få större genomslag i strategin, men talade inför döva öron. Regeringen tycks mer intresserad av att klumpa ihop beroendeframkallande produkter och stämpla dem som farliga för att avskräcka.
Det är samma ovetenskapliga förhållningssätt som vi blivit vana vid i beroendefrågorna. Idealism och nolltolerans får gå före skademinimering. Men samtidigt går hela grundpremissen med att alla beroendeämnen ska behandlas i en samlad strategi att ifrågasätta. Målet på de enskilda områdena är väldigt olika: för narkotika är det ett samhälle helt fritt från det, för alkoholen att minska skadeverkningarna. För spel – den nya punkt som regeringen vill föra in – är det en "sund spelmarknad" med syfte att finansiera idrottsrörelsen och annan ideell verksamhet. Vad den gemensamma nämnaren är, förutom att allt är beroendeframkallande, är ytterst oklart. Till sist framstår ANDTS-strategin mest som plakatpolitik, där målet är att föra fram regeringens budskap snarare än att hantera beroendefrågorna på ett sammanhållet sätt.
