Tröttsamt. Att förminska professionella människor och behandla dem som barn genom lekar med post-it är både dyrt och respektlöst.
Tröttsamt. Att förminska professionella människor och behandla dem som barn genom lekar med post-it är både dyrt och respektlöst. Bild: fauxels / pexels.com

Malin Lernfelt: Spola post-it-processerna

Välfärden behöver inte skattehöjningar för att räddas. Däremot behöver den, och många andra arbetsplatser, rensa upp bland oklara administratörstjänster.

ANNONS
|

På en arbetsplats jag hade en gång vimlade det av processledare, verksamhetsutvecklare och människor med liknande titlar. De tycktes föröka sig genom delning eftersom ingen chef med självaktning kunde acceptera att just hens del av verksamheten saknade denna viktiga funktion. Att utnämnas till verksamhetsprocessledarutvecklare var också ett sätt att belöna lojala administratörer och ge dem en knuff framåt i karriären.

Att ansvarig chef tillsammans med de som drev verksamheten i vardagen skulle vara kompetenta nog att identifiera förbättringsmöjligheter, så som tidigare generationer gjort, tycktes av någon märklig anledning vara omöjligt att föreställa sig.

Under en period skulle jag och mina kollegor få “stöd” att utveckla våra arbetsprocesser. En dag i veckan under flera månader satt vi och pusslade med post-it-lappar medan stressen över att inte kunna göra sådant som vi var anställda för, rev i bröstet. Efter veckor av kluddande på blädderblock landade det i ett par små förändringar. Såna jag och mina kollegor ett halvår tidigare efterfrågat.

ANNONS

Mina erfarenheter är långt ifrån unika. Över hela arbetsmarknaden breder de administrativa tjänsterna med oklart syfte ut sig. Särskilt i offentlig sektor. Förmodligen för att ingen där på allvar behöver ta ansvar för ekonomin på ett sådant sätt att det inte leder till konkurs. Även om det inom vård, skola och omsorg läggs besparings- efter effektiviseringskrav finns det i slutänden alltid mer pengar att ösa fram ur skattehavet när det kommer till administration.

I en kartläggning 2018 visade tidningen Vårdfokus att mellan 2010 och 2017 ökade den administrativa personalen inom vården med 36 procent. Då räknade man inte in de administratörer som på ett direkt sätt avlastar vårdpersonalen. Utvecklingen har fortsatt med oförminskad takt. Enligt statistik från SKR ökade gruppen chefer, handläggare och annan administrativ personal med 5 procent mellan 2018 och 2020. Det finns nu fler pappersvändare än läkare inom svensk sjukvård.

I skolans värld har utvecklingen varit annorlunda, men inte mindre problematisk. Lärarna begravs i administration och det sparas in på sekreterare och kanslister. Samtidigt anställs personer som ska peka med hela handen trots att de själva inte undervisar. Som ska leda det så kallade skolutvecklingsarbetet, något vanliga lärare inte anses ha kompetens att göra. Det har de.

ANNONS

Att det faktiskt finns utrymme för att ifrågasätta och framförallt rensa bort stora delar av processledarskrået är ett faktum. Inte minst blev det tydligt under pandemin då vårdens chefer och personal snabbt lyckades ställa om, förändra och anpassa verksamheten helt utan att sitta timme ut och timme in i möten med whiteboards och post-it-lappar. Därför blir det märkligt när vänsterdebattörer och till och med liberala Dagens Nyheters ledarsida, menar att vi måste höja skatten för att rädda välfärden. Det behöver vi inte alls. Däremot måste offentlig sektor rensa upp i träsket av processledare, verksamhetsutvecklare och annan skrivbordspersonal.

Samhället måste lita på att professionella människor klarar att utröna om och när förändringar och förbättringar i deras arbete behövs och förmår genomföra dessa på klokast möjliga sätt. Våga vägra post-it-processerna och styr över skattepengarna dit de bäst behövs.

ANNONS