Trots en nollvision och ett högt socialt pris vräks allt fler barnfamiljer.
Trots en nollvision och ett högt socialt pris vräks allt fler barnfamiljer. Bild: isabell Höjman/TT

Stoppa vräkningar av barnfamiljer

Att ett barn ska förlora sitt hem och sin trygghet på grund av några tusenlappar är naturligtvis oacceptabelt. Ändå är det så verkligheten ser ut.

ANNONS

Sedan 2008 finns det en nationell nollvision mot vräkningar av minderåriga i Sverige. Trots det förlorar många barn varje år sitt hem.

Enligt Kronofogdemyndighetens statistik var utvecklingen dock hoppingivande under flera år. Tack vare förebyggande arbete och samordning mellan olika myndigheter samt ett ökat antal sociala kontakt kunde man i kommunerna mellan 2008 och 2017 nästan halvera antalet barn som berörs av vräkningar, från över 700 till knappt 400.

I höstas slog Kronofogden emellertid larm om ett trendbrott. Under första halvåret 2018 vräktes 124 familjer med sammanlagt 231 barn - en ökning med 43 barn jämfört med samma period föregående år.

ANNONS

I de flesta fall beror avhysningarna på att människor inte kunnat betala hyran. I nära hälften av fallen handlar det om en skuld på mindre än 10 000 kronor. En summa som för många svenskar inte upplevs som särskilt stor, men som för en familj som under lång tid levt på försörjningsstöd, a-kassa eller sjukpenning är i det närmaste oöverstiglig.

För den som blir vräkt är det dessutom väldigt svårt, nästan omöjligt, att ta sig tillbaka in på den ordinarie bostadsmarknaden. Barn och unga vars familjer blir avhysta tvingas i hög grad att tillbringa uppväxten i en otrygg tillvaro fylld av ständiga flyttar mellan tillfälliga boenden.

De bor på vandrarhem, i jourlägenheter och andrahandsboenden. De hamnar i miljöer som inte är lämpliga för barn, där det förekommer kriminalitet och missbruk. Att inte ha en egen dörr att stänga leder också till en ökad stress och ångestproblematik hos föräldrarna vilket naturligtvis påverkar barnen. Även om många vuxna gör vad de kan för att hålla masken.

”Jag kräks varje dag och gråter i duschen för att barnen inte ska förstå”, säger en mamma som Aftonbladet intervjuat i samband med en artikelserie om vräkningar av barnfamiljer som tidningen publicerat den senaste tiden. Mamman bor med sin familj på ett vandrarhem där kommunen placerat familjen efter att de vräkts. De sover i tältsängar mitt bland flyttkartonger. Var familjen hamnar sedan vet ingen.

ANNONS

Vad vi däremot med säkerhet kan slå fast är att barnen löper en ökad risk att drabbas av såväl psykisk ohälsa, beroendeproblematik, långtidsarbetslöshet och hemlöshet senare i vuxen ålder. Det visar forskning. Just därför är det också nödvändigt att nollvisionen mot vräkningar av minderåriga uppnås. Inget barn ska behöva vara med om avhysning och få sin framtid förstörd.

För att målet ska nås krävs dock att kommunerna och Kronofogden gemensamt med fastighetsägare och de ideella organisationer som möter de mest utsatta familjerna, intensifierar det förebyggande och långsiktiga samarbetet för att motverka vräkning. Och det måste göras nu.

Att svika de barn som riskerar att förlora sina hem är inget alternativ. Trots en nollvision och ett högt socialt pris vräks allt fler barnfamiljer.

ANNONS