Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Taktik i utrikespolitik. Jimmie Åkesson möter återkommande ofta svåra frågor med spelad okunskap. Bild: Anders Wiklund/TT
Taktik i utrikespolitik. Jimmie Åkesson möter återkommande ofta svåra frågor med spelad okunskap. Bild: Anders Wiklund/TT

Mimmie Björnsdotter Grönkvist: Tala ur skägget, Jimmie Åkesson!

Trots återkommande kritik om undfallenhet emot Ryssland, kan Jimmie Åkesson inte ge några raka svar om säkerhetspolitiken.

Det här är en text från TTELA Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Var står Sverigedemokraterna i säkerhetspolitiken? I sin partiledarintervju med Dagens Nyheter (6/2) framhöll Jimmie Åkesson vikten av balans – "i synnerhet i Sveriges geopolitiska läge". Detta trots att partiet så sent som i januari strök en snarlik formulering om vikten av balans mellan stormakterna, som fanns med i partiets valmanifest 2018, från sin hemsida.

Likt de borgerliga partierna är SD numera för en Nato-option, samtidigt som partiet inte vill att Sverige går med i försvarsalliansen utan en folkomröstning. Trots den överhängande risken för ryska försök till valpåverkan i en sådan omröstning.

Det är en sak att anse att Sverige inte ska vika sig för Kremls oacceptabla metoder, och avstå från att hålla en folkomröstning. Men risken för otillbörlig påverkan är reell och måste tas på allvar. Så när Åkesson säger sig ha väldigt svårt att se att Ryssland skulle påverka en folkomröstning om Nato-medlemskap mer än något annat val ger han uttryck för en oroande blåögdhet.

Från SD är det dock inte särskilt överraskande. Mikael Jansson, Åkessons företrädare på partiledarposten, har efter att han lämnade partiet deltagit i möten i Kreml. Jansson representerade partiet i försvarsutskottet under hela sin tid i riksdagen, från 2010 till 2018, och hade således fått tillgång till känslig information.

När Åkesson får frågor om det använder han en av sina mest beprövade taktiker: okunskap. Janssons Kreml-besök säger han sig inte ens ha noterat innan han nu fick frågan av DN – trots att det uppmärksammades i media redan 2018. Inte heller vet han om Jansson uttryckte några pro-ryska sympatier under sin tid i utskottet. Om så skett har han, återigen, "inte noterat det".

En annan beprövad taktik är hur Åkesson gärna spelar på det höga tonläge som ofta riktas mot hans parti. När den kontroversiella formuleringen från partiets hemsida kritiserades av C-ledaren Annie Lööf under en partiledardebatt i riksdagen (12/1) kallade Åkesson det för "något av det mest långsökta som jag upplevt i den här kammaren". Vad som faktiskt menas med att "respektera balansen mellan stormakterna" hade han dock svårt att förklara. Och när formuleringen kort efter att den uppmärksammades plockades ner från hemsidan hänvisade man till att det var en del av ett pågående arbete med att uppdatera, snarare än att man tagit åt sig av kritiken (Aftonbladet 12/1).

Som partiledare för Sveriges tredje största parti går det inte att ducka svåra frågor. Ändå tycks Jimmie Åkesson ha svårt att tala ur skägget, oavsett om det gäller den egna riksdagsgruppen eller säkerhetspolitiken.